Ett virrvarr av....

Känner mej så maktlös. Frustrerad. Mina ord betyder ingenting.
Jag är ju bara 20. Vad vet jag om livet?


Jag hatar såna här morgonar. Hela dan blir liksom förstörd.
Men mest blir jag ju givetvis arg på mej själv, för att jag bryr mej.
Måste sluta tolka saker. Jag jagar bara upp mej själv. Åhhh!
Hur kunde det som var så bra bli så fel??
Nu hängde jag inte med alls.....



Vart ska vi komma nånstans
Vart ska vi gå, vart ska vi gå?
Jag sa: Det finns inga mål,
men det finns sätt att ta sej dit.
Vill inte komma nånstans,
vill bara ta mej lite längre än hit.




Nu finns ännu en underbar dag utanför fönstret, men jag kan inte riktigt glädjas.
Smile-gubbarna är borta, kramarna likaså.
Han säger att jag inte ska tänka på det.
Ne ne. Jag gör väl inte det då... Ehh?



Livet i övrigt då?

Jo, för jag har ju faktiskt ett nu.
Jobbar på båda Skatteverket och Harry's. Bra bra.
Knät är lite kasst dock. Jag hoppas det går över snart.
Jag var på blinddate i fredags! Nytt och spännande.
Och framför allt riktigt kul! Över förväntan absolut.
Sen att jag är en hycklare är ju en annan sak.




Om jag ändå kunde förstå vad som pågick där inne.



Ja ja. Deklarationerna lockar.
Fan, va de e underbart att jobba på kontor när det är sommar.




Loser utgår.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback