...som en öppen blogg

Jag sitter här, i min ensamhet, och har just konstaterat att mitt liv är helt underbart.
Jag är mindre underbar som aldrig eller sällan inser hur bra jag har det.
Vilka fina människor jag har omkring mej...
Att jag omges av så fina människor betyder kanske indirekt att jag inte är så pjåkig själv?
Förmodligen. =)

Helgen var bra! Mysig och lugn. Mådde lite halvdåligt i lördags och missade träning, men mår bra nu igen.
I går var vi hemma hos Ivars fina mamma och åt middag och umgicks. Hela Ivars familj var där, förutom Erik som hade match. Det var himla trevligt att få träffa alla och de är synnerligen en härlig blandning människor. =)
Roligast var nog ändå att Ivar sa åt mej att uppföra mej innan vi gick in. Hahaha. Ehh? =)

Jag saknar min familj, det gör jag.

Mamma....
       Lillebror....  


Min glada och fina pappa...  (Ivar saknar jag också ibland, men inte just nu =) )


Och storebror... Som inte finns på bild.. =)
Mest saknar jag nog pappa, faktiskt. Lite ovanligt.
Men jag har nån form av dåligt samvete, vet inte varför.
Jag saknar honom i alla fall. Mycket.
Hoppas han kommer och hälsar på nån gång.








Om knappt en timme ska jag åka till träningen. Älsklingen har föräldramöte i skolan i dag (vuxenpoäng), så vi ses inte förrän efter min träning. Träningen kommer nog gå fort i dag, för jag ser fram emot den. Då brukar det gå fort. Vad har hänt med mej? Jag, som tidigare såg träning som ett nödvändigt ont, har numera riktigt kul och ser fram emot träningarna. Positivt. =)