...som en öppen blogg

Vi vann inte mot Arboga i går. Vi ledde hela matchen, men efter att de kvitterat med två sekunder kvar, så blev slutresultatet 29-29. Detta var ett resultat som jag fick ta på mej, helt och hållet. Med fyra minuter kvar ledde vi med 28-27 och jag var fri, men blev dragen i armen, bakifrån. Varken straff eller utvisning blev det och jag tappade det. Totalt. Jag skrek på domaren, i besvikelse, och fick själv gå och sätta mej i två minuter. Totalt oacceptabelt och där tappade vi matchen. Jag kan inte be om ursäkt nog många gånger, jag kan inte heller ta tillbaka det. Samtidigt så är jag fortfarande bara människa och dessutom en känslig sådan.

Nu kommer vi ju klara det ändå, att ta oss till elitserien alltså, men vi kunde gjort det i går och vi kunde gå igenom serien utan att tappa en enda poäng. Nu gjorde vi inte det. And that's my fault.

Att jag i övrigt gjorde min bästa match hittills under 2007 spelar ju ingen roll alls efter den avslutningen.
Rosie var grym på vänsterkanten och jag slutar aldrig att imponeras av hennes vinnarskalle.


Det var en tung hemresa, där jag fick be om ursäkt till alla i laget och dessutom fick jag ta en del skit. Inte så konstigt kanske. Jag blev dessutom intervjuad eftersom Karins pappa i sällskap med en annan Bajen-själ ska skriva en bok om oss. Han fick bra och smaskigt material och han var väldigt nöjd. Jag kanske sa _{^{mer än jag borde}}, men å andra sidan så vet ju alla redan hur jag är och vad jag tycker. Det kanske bara är positivt att även det får vara med. En bok där allt är frid och fröjd vill väl ingen läsa?




Det blev en lugn kväll i går, jag följde inte med tjejerna till O'learys. Jag kunde helt enkelt inte med. Med alkohol i kroppen hade jag väl tappat allt och det skulle jag inte orka med. Jag blev i alla fall glad över Linéas sms, där hon skrev att dom saknade mej. Det kändes...
Istället blev det godis och film med min älskade. Jag var trött, hade ont i knä och huvud och jag hade riktigt svårt att hålla mej vaken under filmens sista halvtimme. Och trots att han sa att han tänkte väcka mej tidigt, så lät han mej sova så länge jag ville i morse. Tack baby. Jag behövde verkligen det.




I dag åkte vi in till stan och promenerade runt lite. Köpte en timer för matlagning, glödlampor och raklödder på Clas Ohlson och gick via Kungsträdgården till Skeppsholmen för att gå på muséum. Men det där med muséum är nog inte riktigt min grej. I synnerhet inte nu när det inte är gratis längre. =) Nästa helg ska vi nog ändå till tekniska muséet och gå på 4D-bio, sån där bio där det blåser och sånt. Fräcka grejer. =)
Det var i alla fall en mysig dag på stan, som avslutades med mat på Böger King. Gott gottigott gott! =)


Nu är Ivar på träning, han kommer nog hem snart. Själv har jag väl inte gjort många knop. Man behöver ta det lugnt ibland. För i morgon är det liksom måndag igen och då har jag en hel arbetsvecka framför mej igen. Jag tycker det är kul på jobbet, verkligen, men det bortser inte från det faktum att jag ändå HATAR att gå upp på morgonen. DET ÄR INTE KUL.



Till slut. En varm kram till dej, pappa. Jag hoppas din migrän går över snart. Hoppas det kan hjälpa dej att få börja jobba igen. Älskar dej!



Pis out! -Maria.