...som en öppen blogg

Ja, ok Monkie... Här sitter jag nu vid min kära gamla dammiga blogg och skriver.
Pappret har gulnat och det bruna skinnet som omger bloggen har börjat flagna bort.
Om jag ska lämna något spår efter mej i detta liv, så är det väl bäst att göra så, NU.

A men tjena!

Mitt liv är dock inte så jäkla entertaining just nu. Jag sa upp mej från jobbet i dag, mår inte så himla bra där.
Nu ska jag alltså hitta nytt, roligt jobb på två veckor. Tjena. Lycka till!
Grejen e bara att jag tröttnat på att jobba nånstans bara för att ha ett jobb. Jag vill jobba med något som jag verkligen trivs med. Gärna med barn. Till å me Monkan gillar ju barn nu...


I morgon ska det i alla fall bli kul, för då är det release-party för boken som handlar om oss och vår resa mot elitserien. Ivar och Leo ska följa med mej dit och sen då? Ska jag följa med rugby-pöjkarna till Foggy Dew och titta på rugby-VM? Eller ska jag dra till Azzurro med jobbarkompisarna och sjunga karaoke?
Så nedrans svårt... Mycket ska ju hinnas med när man har EN ledig helg varannan månad, typ.

På lördag kommer i alla fall med guldlockiga vän hit och förgyller min helg. Då lär det bli fest.. Like back in the days. Ahh, wonderful...


Aa, just det. På lördag förmiddag ska vi ju iväg och klättra! =) Jag, Ivve och hans gamla arbetskamrat Ewa och hennes man Matt. Klätterväggar är ju sjukt fräna och jag har väl inte klättrat sedan sportlovsveckan i Scandinavium på typ mitten av 90-talet. Ska bli jäkla kul.



Men nu serrni... Nu ska jag sova en stund, för det behöver jag.

Tänk om man bara kunde vara handbollsproffs...



Över och ut.
/maria.