Några veckor på några rader.
Ibland bloggar man mycket, ibland lite och ibland inte alls. De senaste veckorna har det varit inte alls från min sida. Jag har inte orkat helt enkelt. Men en jäkla massa grejer har jag hunnit med.
Turkiet...
Jag och mamma åkte till Alanya den 5:e april och stannade en vecka. Trots att solen inte sken varje dag, så var inte resan något annat än perfekt. Man behöver inga vänner när man har en mamma som min. Hon är så rolig, så vacker, så himla bra. Vi skrattade sjukt mycket och åt, om möjligt, ännu mer. =) Men det gjorde ingenting att vågen visade drygt ett kilo mer när vi kom hem. Det var värt det. Så värt det. Jag längtar till nästa gång. =)
Sälen...
Jag och sju av mina lagkamrater åkte med två fullpackade bilar upp till Lindvallen i Sälen, alla med olika mål. För min del gällde det att klara av att komma ner för backarna utan skador, eftersom jag inte hade åkt sedan 1995. För Joannas del var det pluggande som gällde, vilket funkade bra innan Maypan kom och störde. =) För Liis del var målet inte att bli sjuk, men så blev det ändå. I alla fall så var det jäkligt lyckat. Jag överglänste Stig Helmer på alla sätt och Malin gjorde en sjukt snygg grab med sin snowboard. (Video finns på min facebook.)
Och kärleken...
Att vara ifrån min käresta så här mycket har så klart varit jobbigt vissa stunder, men väldigt nyttigt. Jag älskar honom så mycket och jag längtar till den dag då vi har en egen liten familj. Snart blir min prins 30 år, så han börjar nog längta lite han också, men bara i smyg... =)
*********
Just nu sitter jag på ett tillfälligt jobb. Receptionist-jobb i dag. Det är roligt, jag har en trevlig kollega som är så söt och snäll. =) Ska vara här i morgon också och det känns bra att veta vad som väntar. Och i morgon kväll väntar något riktigt kul, nämligen avslutningsfest med handbollslaget. Eller ja, vi får väl se hur kul det blir, det beror lite på alkoholintaget. =S Det får bli rätt lugnt denna gång. =)
Later dudes.
/maria.
Turkiet...
Jag och mamma åkte till Alanya den 5:e april och stannade en vecka. Trots att solen inte sken varje dag, så var inte resan något annat än perfekt. Man behöver inga vänner när man har en mamma som min. Hon är så rolig, så vacker, så himla bra. Vi skrattade sjukt mycket och åt, om möjligt, ännu mer. =) Men det gjorde ingenting att vågen visade drygt ett kilo mer när vi kom hem. Det var värt det. Så värt det. Jag längtar till nästa gång. =)
Sälen...
Jag och sju av mina lagkamrater åkte med två fullpackade bilar upp till Lindvallen i Sälen, alla med olika mål. För min del gällde det att klara av att komma ner för backarna utan skador, eftersom jag inte hade åkt sedan 1995. För Joannas del var det pluggande som gällde, vilket funkade bra innan Maypan kom och störde. =) För Liis del var målet inte att bli sjuk, men så blev det ändå. I alla fall så var det jäkligt lyckat. Jag överglänste Stig Helmer på alla sätt och Malin gjorde en sjukt snygg grab med sin snowboard. (Video finns på min facebook.)
Och kärleken...
Att vara ifrån min käresta så här mycket har så klart varit jobbigt vissa stunder, men väldigt nyttigt. Jag älskar honom så mycket och jag längtar till den dag då vi har en egen liten familj. Snart blir min prins 30 år, så han börjar nog längta lite han också, men bara i smyg... =)
*********
Just nu sitter jag på ett tillfälligt jobb. Receptionist-jobb i dag. Det är roligt, jag har en trevlig kollega som är så söt och snäll. =) Ska vara här i morgon också och det känns bra att veta vad som väntar. Och i morgon kväll väntar något riktigt kul, nämligen avslutningsfest med handbollslaget. Eller ja, vi får väl se hur kul det blir, det beror lite på alkoholintaget. =S Det får bli rätt lugnt denna gång. =)
Later dudes.
/maria.
Kommentarer
Trackback