Ett stopp i den poetiska världen.

Nu är det natten. Ivar ligger och snarkar och jag sitter med hörlurar på och lyssnar på Damien Rice. Just nu låten Elephant. Det finns få sångare som berör som Damien Rice. Jag älskar verkligen hans musik och jag kan börja grina till i princip vilken som helst av hans låtar. Det finns en sån sårbarhet och äkthet i hans låtar. Jag älskar dem verkligen. Och Elephant är favorit. Tillsammans med Accidental babies, Cannonball, 9 crimes, Cold water och Older chests. Om du inte hört honom, gör det. Snarast.




Björn Nilsson, vars covers på bl.a. Release me, This years love och I'm yours man kan hitta på youtube, är också en stor favorit. Att han inte kom med i Idol är konstigt, men bara bra. Han passar inte in i Idol-konceptet, han är en tvätt-äkta singer/songwriter, som helst ska gör asin egen musik. Ganska lik Rice och även David Gray och Jason Mraz, en blandning liksom. Men något sexigare. =)



Apropå sexig, så ligger det en sexig jävel i sängen en meter ifrån mej. Min kille är bra fin och vi har det bra just nu. I kväll har han luktat så där löjligt gott. Jag blir liksom extra kär då. Konstigt vad lukter/dofter kan göra. De kan ta en tillbaka tio år och få en att minnas en exakt känsla och ett exakt tillstånd. Det är lite galet egentligen, men också väldigt välkommet för det mesta. Minnen är ju det bästa man har, förutom nuet. Hade man inte minnen så hade nuet faktiskt inte varit så mycket värt mer än just nu.

Jag vet inte, jag kanske bara svamlar nu.


Men musik fungerar på samma sätt som dofter. Man kan ta sej tillbaka till ett väldigt speciellt "state of mind" genom en låt. För ca en timme sedan lyssnade jag på Bomfunk mc's Freestyler och jag var på en gång tillbaka på Runslingan och såg min lilla lillebror rocka loss i köket. Rackamackaphone.... =)


Jag är otroligt glad för alla minnen jag har, bra som dåliga. Minnen tyder på att man levt.
Nu blev jag kanske lite för blödig. Tid att sätta stopp. =)
Om en vecka och 20 minuter landar jag och morsan i Turkiet. Fattar ni hur gött det ska bli?
Nee, trodde väl inte det.



/maria.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback