När man bestämt sej.
Min rygg och nacke är bättre.
Min axel som blev skitdålig, hux flux, blev bättre igen, lika hastigt.
Min ambitionsnivå är just nu väldigt hög.
Jag vill bli bra.
Jag vill bli bättre.
Jag vill bli bäst.
Jag har bestämt mej.
Jag har lovat min man att vi kommer få ett bra och framgångsrikt liv.
Så ska det också bli. =)
Så ska det bli.
Han sover och jag lyssnar på hans andetag.
Jag vet att jag vill leva resten av mitt liv med honom.
Jag pratar inredning och han tittar på kampsport.
Men jag vet att jag vill leva mitt liv med honom.
Han går upp tidigt och jag snoozar.
Men han vet att han vill se mej sova varje morgon för resten av hans liv.
Vi vet att vi vill det.
Vi har bestämt oss. =)
Vi har bestämt oss.
Min axel som blev skitdålig, hux flux, blev bättre igen, lika hastigt.
Min ambitionsnivå är just nu väldigt hög.
Jag vill bli bra.
Jag vill bli bättre.
Jag vill bli bäst.
Jag har bestämt mej.
Jag har lovat min man att vi kommer få ett bra och framgångsrikt liv.
Så ska det också bli. =)
Så ska det bli.
Han sover och jag lyssnar på hans andetag.
Jag vet att jag vill leva resten av mitt liv med honom.
Jag pratar inredning och han tittar på kampsport.
Men jag vet att jag vill leva mitt liv med honom.
Han går upp tidigt och jag snoozar.
Men han vet att han vill se mej sova varje morgon för resten av hans liv.
Vi vet att vi vill det.
Vi har bestämt oss. =)
Vi har bestämt oss.
RIP Heath Ledger.
Jag läste precis att skådespelaren Heath Ledger hittats död.
Och jag förvånas varje gång när någon yngre skådis dör, över att jag tar det så personligt. Som att jag kände personen. Det är ju liksom lite så det blir, man lär känna någon via skärmen och då spelar den personen egentligen någon annan.
Mitt liv kommer inte påverkas ett dugg av det här och ändå känns det tomt, sorgligt och sjukt ledsamt. Usch... Han som har en sån go dialekt. Eller, ja... Hade en go dialekt.
Vila i frid, Heath.
/maria.
Och jag förvånas varje gång när någon yngre skådis dör, över att jag tar det så personligt. Som att jag kände personen. Det är ju liksom lite så det blir, man lär känna någon via skärmen och då spelar den personen egentligen någon annan.
Mitt liv kommer inte påverkas ett dugg av det här och ändå känns det tomt, sorgligt och sjukt ledsamt. Usch... Han som har en sån go dialekt. Eller, ja... Hade en go dialekt.
Vila i frid, Heath.
/maria.
Jag är lycklig.
Jag är en ruskigt dålig bloggare, I know. Fast helt ärligt kanske det inte är så många som bryr sej. =)
Det blir mycket handbollsskriverier istället. Och, så klart, en hel del handboll i verkliga livet också.
Just nu lider jag av kronisk värk i min nacke och övre delen av ryggen, runt skuldran. Det gör att livet inte känns så kul just nu. Trots det är jag ändå lycklig. Lycklig över att jag fick spendera så mycket tid med min familj under julhelgen, även om jag velat träffa pappa mycket mer. Jag är lycklig över att jag har två fina vänner i Camilla och Emma och att jag vet att jag har dem vid min sida oavsett när och oavsett hur. Jag är lycklig över att min älskade storebror och hans älskade Olivia har förlovat sej. Och jag är lycklig över att jag har Ivve. Jag har tagit honom för givet, samtidigt som jag anklagat honom för att ta mej för givet. Jag är glad att jag har honom kvar, för det finns ingen annan i världen jag hellre vill leva mitt liv med.
Värken kan dock få dra åt helvete om den vill.
Jag lovar, jag ska bättra mej.
På återseende!
/maria.
Det blir mycket handbollsskriverier istället. Och, så klart, en hel del handboll i verkliga livet också.
Just nu lider jag av kronisk värk i min nacke och övre delen av ryggen, runt skuldran. Det gör att livet inte känns så kul just nu. Trots det är jag ändå lycklig. Lycklig över att jag fick spendera så mycket tid med min familj under julhelgen, även om jag velat träffa pappa mycket mer. Jag är lycklig över att jag har två fina vänner i Camilla och Emma och att jag vet att jag har dem vid min sida oavsett när och oavsett hur. Jag är lycklig över att min älskade storebror och hans älskade Olivia har förlovat sej. Och jag är lycklig över att jag har Ivve. Jag har tagit honom för givet, samtidigt som jag anklagat honom för att ta mej för givet. Jag är glad att jag har honom kvar, för det finns ingen annan i världen jag hellre vill leva mitt liv med.
Värken kan dock få dra åt helvete om den vill.
Jag lovar, jag ska bättra mej.
På återseende!
/maria.