...som en öppen blogg

I går missade jag första seriematchen för säsongen.
Det händer väldigt sällan att jag missar matcher pga sjukdom. Jag brukar alltid bita ihop. Men i går gick det inte.
I går natt låg jag på toaletten och kräktes med jämna mellanrum i mer än fem timmar...
Jag vet att alla avskyr att kräkas och vara magsjuka, men för mej är det helt fruktansvärt. Min största fobi, efter ormar, är att kräkas. Jag får ingen luft alls under de 30 sekunder som min mage vänder sej ut och in och min kropp förvrängs i nåt slags epilepsi-anfall.

Inte för att jag tror att ni har lust att läsa om sån äckel-päckel, men jag ville ändå förklara att jag hade ett gott skäl att missa matchen... I går mådde jag bättre, men ändå rätt dåligt. I dag mår jag bra.

Matchen vann mina kära lagkamrater borta mot Kållandsö med 29-18 och det är övertygande, tycker jag, eftersom både jag och Della var borta. Kul! =)
Så i morgon blir det istället match i division 2, med U-laget, och då möter vi ärkerivalen Årsta. Roligt! =)



_{^{Min prins då... Han låg vaken med mej, hela natten... Han klappade min kind, mitt hår, min rygg. Han skrattade sött åt allt konstigt jag sa, typ}} "Gör du slut med mej efter detta, så dödar jag dej"... =) _{^{Han blev inte det minsta sur för att han blev väckt hela tiden när vi till slut lyckades komma i säng. Han var bara så snäll... Han visade verkligen då, att han tycker om mej väldigt mycket... Det känns.. Tack baby...}}







På onsdag och torsdag ska jag på arbetsintervjuer. För telefonförsäljarjobb. =/ Vetifasen alltså. Men ett jobb måste jag ju ha... Vi får väl se hur det känns helt enkelt..





Kärlek - Maria.