...som en öppen blogg

Känner mej tråkig och ensam. Och elak dessutom.
Har varit borta hela dagen i dag. Från halv nio på morgonen till halv nio på kvällen. Och precis när jag ska komma hem så beger sej Ivar ut på fest. "Skittråkigt", tänkte jag direkt och började leta anledningar för att få vara sur på honom, trots att jag tidigare i veckan sagt att han festar för lite med sina kompisar.

Jag tänker inte på hans bästa, på vad han vill, utan bara på vad jag vill och vad jag tycker är "bäst för oss". Jag tycker att vi ses för lite och hade gärna sett att han var hemma med mej, för vi kommer ju inte ses i morgon heller. Men jag måste kunna släppa det och låta honom ha kul...
Det är svårt bara, när jag känner mej så ensam, som jag gör i Stockholm. Jag har massa fina lagkamrater, men dom träffar jag sex dagar i veckan ändå. Jag träffar dom mer än jag träffar Ivar, känns det som.
Nej, jag måste ha något annat. Egna vänner. Som umgås med mej för att jag är jag. Annars blir det så här, att mitt liv ska hänga på Ivar. Det är inte kul för mej. Och framförallt är det inte sjyst mot honom.


Nu vet ni allt om mitt liv, för tillfället.

Som en öppen blogg, ja...

Vi ses i en annan tid, i ett annat rum.

Kärlek - Maria.

Har kommit hem från mitt hem nu. Förstår ni? =)
Har varit i Gbg i helgen, men är nu tillbaka i Sthlm.
Det är skönt att vara hemma, jag fick ett helt underbart mottagande av min kärlek.
Jag finner inte längre ord för hur mycket han betyder för mej.

Jag älskar verkligen Göteborg. Jag älskar att det är så litet, jämfört med Stockholm.
Jag älskar Avenyn och jag älskar spårvagnarna. Jag älskar Saluhallen.
Jag älskar att gå ut och råka stöta på massa vänner man inte träffat på år.
Men framför allt så älskar jag att träffa min familj.
Tyvärr träffade jag inte pappa så mycket, vi får ta igen det någon annan gång.
Men mamma, hon är så fin. Vi hade kul i lördags, eller hur? Trots cp-eurovision.
Det var en riktigt bra helg...



Jag mår inte så bra nu. Känner mej yr och är dessutom förkyld.
Yrseln beror nog till stor del på medicinerna jag äter. Det är rätt starka grejer.
Borde egentligen sova lite, för jag är så himla trött, men förmodligen lägger jag mej på soffan istället.

Ivar är och tränar och när han kommer hem så kommer jag nog gråta lite.
För jag älskar att vara med honom. Men jag saknar ju Göteborg. Jag saknar min familj.






Nu ska jag lyssna färdigt på Make a stand med Sheryl Crow, sen ska jag vila.


Peace out.
Kärlek - Maria.

Har börjat lyssna en del på Lisa Ekdahl igen.. Hon känns så lugnande på nåt sätt.
Inget hets, ingen stress, inget dunk. Bara lugn... Så skönt.
Hennes "Hon förtjänar hela himlen" är en av de absolut bästa låtar jag hört.
Lyssna på den texten. Värdera er själva högt, tjejer. Killar också för den delen...
Ni är alla värda mer än ni tror.

/Maria.

Jag vet inte varför det blir så fel hela tiden. Men det blir det.
Jag vet inte varför jag är så sur hela tiden. Men det är jag.
Jag vet inte varför han inte vill prata med mej. Men det vill han inte.
Jag vet inte varför han tror att allt är bra bara för att jag lägger mej ner. Men det tror han.
Jag vet inte varför jag tycker att allt är mitt fel. Men det tycker jag.
Jag vet inte varför jag tycker att allt är hans fel. Men det tycker jag.

Men jag vet att jag saknar honom när han inte är här.
Jag vet att jag ångrar mej, så fort han gått utanför dörren.
Jag vet att det inte är någon big deal egentligen.
Jag vet ju att jag är kär i honom och jag vet att han är kär i mej med.

Jag vet att vi är där vi är och att vi kommer stanna där.

That's all that matters...

/Maria.

Nu har jag inte skrivit på skitlänge..
Har haft massa tid, men ingen motivation eller ork.
Har ändå inget speciellt glatt att skriva om.


Däremot kan jag berätta att jag varit och diverse läkare och naprapater sedan senast.
Läkaren befarar diskbråck. I min nacke. Och är det så, så är jag inte glad.
Då är det inte bara handbollssäsongen som blir förstörd, utan även min privata tillvaro.
Jag hoppas verkligen att det inte är så.
Samtidigt hoppas jag att det är någonting, så det finns något att göra åt saken.


I kväll sätter iaf träningen igång igen. Jag har sett fram så mycket emot det.
Nu vet jag inte ens hur mycket jag kan vara med.
Det gör ju inte ont när jag spelar handboll, men jag käkar fyra olika sorters mediciner.
Det är inte så bra att träna på valium. Ne....







Sverige går bra i hockey-VM. Bättre än vad någon hade förväntat sej, tror jag. =)




Skövde-Sävehof i damfinalen på lördag.
Inte särskilt oväntat alls. Skövde har imponerat mest under tv-matcherna jag sett.
Johanna Ahlm måste få igång sitt spelmålskytte. Straffar räcker inte.
Men å andra sidan är hon den största matchvinnare jag sett, så...
Skövde-Hammarby i herrfinalen.
Vem hade trott på Skövdes herrar innan slutspelet drog igång? Inte jag.
Oah vem fortsatte tro på dom när Wremer slet av korsbandet? Inte jag...
Nu är dom där, men de borde inte ha någon chans mot Hammarby.

Jag hoppas jag kan vara där.



Nu ska jag återgå till mitt Lisa Ekdahl-lyssnande.


Kram på er... Massa kram.