Världens hjältar.




De är verkligen fantastiskt modiga i Burma. De som demonstrerar. De vet att de när som helst kan få ett skott i pannan, magen, ryggen, men de står upp och vågar säga sin sak. De är verkligen modiga och jag hoppas att "de" som har makten att göra något gör det, innan fler människor skadas eller dödas.


Mina bekymmer känns så små nu.

Brassor som krossar.

Brasilien krossar USA i VM-semifinalen... 4-0 står det med två minuter kvar.
Och Marta är helt jäkla fenomenal.



I Burma är det totalt kaos just nu. Det är hemskt och vi här i trygga Sverige förstår nog inte hur hemskt det är. Att man i dag, 2007, inte får lov att tycka som man vill. Att folk lever under ett sådant förtyck. Det är fruktansvärt. Vi är väldigt lyckligt lottade i detta land där skatterna är så höga. Folk borde vara lite tacksamma.




Jag har en cp-sjuk träningsvärk i benen i dag. Att gå på toaletten är ingen självklarhet längre. Ajajaj... Hur ska det gå att värma upp i dag? Jösses, det ska bli intressant. =) Men kul att spela handboll förstås, det känns som att det var väldigt längesedan nu.



Frölunda har hemmapremiär i kväll.
Mot tippade bottenlaget Luleå.
Det borde bli en säker vinst och jag
hoppas att Gistedt får tag på puckarna.
Ahh, jag längtar tills de kommer till Hovet och spelar.
Då är jag där.
Om jag inte har handboll förstås. =/




Ja, Brasilien vann. Helt överlägsna alltså. Hope Solo, bänkad målvakt i USA, är säkert jättenöjd. Mm, visst.



Min hjärna spinner vidare, nu är det tv-dags.

Adios!
/maria.

Det var mitt eget val.

Helgen i Göteborg var lite för bra. Just nu önskar jag litegrann att man kunde flytta mitt handbollslag till Gbg. Men om några dagar lägger det väl sej och jag börjar kanske inse att det faktiskt var mitt eget val att flytta från Götet en gång i tiden. Ingen annans. Mitt.

Den här gången var det i alla fall grymt bra där hemma.
Jag, Steffe och Ollie var hemma hos pappa på lördagen och vi käkade tacos och skrattade. Sen åkte jag hem till mamma och vid den tiden var jag redan i kalasstämning, så det var ju bara att fortsätta på den inslagna vägen. =)
Sen gick jag ut med Olivia och hennes gäng. Park Café var destinationen och jag hade löjligt kul. Det finns inget bättre i partyväg. Att bara se alla vänner, alla man känner. Massa kramar och massa love helt enkelt.
Vi hann med en sväng till Peaqock också innan kvällen var slut och det var helt klart godkänt det med.

Det där med att snacka allvar på fyllan är dock inte att rekommendera. =)



Bakfull som en korv och trött som en sengångare på söndagen, men då var det ju tid för mor och dotter. Shopping!
Men ne... Shoppingen förvandlades till burgers på MAX och kak-köp på ICA Maxi. =) Så vi låg i soffan och kollade på fotboll, kollade på film och käkade kakor. Fett bra. =)


Söndagskvällen spenderades hos Camilla och även Emma-göllet kom dit. Bara vi tre, de e fina grejer det. =)


Sen var det ju måndag igen... Dags att åka "hem". Eller jo, klart det är mitt hem. Min kärlek, mitt hjärta finns ju i Sthlm. Och han blev klart överraskad när jag stod utanför dörren kl tio i åtta när jag egentligen skulle vara hemma kl tolv. =) Mycket puss och kram blev det innan läggdags. Vi gillar varandra... =)



Och nu är jag alltså tillbaka i vardagen igen. Men med jobb på g. Ska på intervju nästa vecka, på en förskola i Sollentuna. Det ligger en bra bit bort, tyvärr. Men det får jag väl ta... =)


Träning i går och det började ju bra. =/ Fotboll på uppvärmningen och jag stod för finliret. =) Men så var det ju det där med att stuka fötterna. Höger fot, aj aj aj. Vilade i 15 minuter, tejpade och körde igen. Men det gjorde rätt ont och gör det fortfarande, så det är tur att vi bara kör gym i kväll.



I övrigt önskar jag att min prins ska komma hem nu. Han är så söt.


Over and out.
/maria.

Det känns pyttelite bättre.

Ok, det känns lite bättre. Men bara lite. Har tittat på en av våra matcher på dvd och jag verkligen se vad jag är bra på och vad jag borde fortsätta utveckla. Jag längtar till nästa match. Önnered ska verkligen få lida.



I morgon bitti, kl skit-tidigt, åker jag med Exiles killar till Göteborg. Jag ser verkligen fram emot att träffa mamma, pappa och bröderna. Ohh, det ska bli helt underbart. Middag, shopping, kramar... Jag älskar min familj...

Och ändå känner jag mej dum för att jag missar skärmflygningen.. Jag älskar dej ändå baby och jag hoppas du köper bilden. Ok?



Jag ser fram emot helgen...

/maria

Bajen-mos.

Det känns piss-tungt, fortfarande. Har inte sovit en blund i natt. Bara vaknat, svettig, av att jag drömt om matchen, om handbollen. Det känns så onödigt... Fy...
Försöker skaka av mej det negativa och assa det som var positivt och det går bra en stund, men sen kommer det dumma tillbaka. Jag har så höga krav och förväntningar på både laget och mej själv, men främst på mej själv. Jag vill alltid vara bäst och nu är jag bara en medelmåtta. Det känns ganska mycket lättare när vi vinner, då gör det ingenting, men när vi förlorar blir jag besviken på mej själv..

Som tur är kommer jag att få lite glädje i helgen. Och nästa vecka är det ju match igen.
Då ska vi ta revansch. Då ska jag ta revansch...


/maria.

Vi har chans i kväll.

En och en halv timma till samling. Det börjar pirra lite i magen. Det ska bli kul att spela igen och det känns absolut som att vi har stor chans att vinna i kväll. Om vi använder huvudet och spelar som vi kan. Då kan vi ta dom...



Ohh, det känns verkligen.


Jag ska äta nu, men först ska jag slita mej från Dr. Phil. Haha. Shit, slit dej nu Maria.

Pyttipannan kallar.

/maria.

Laget i mitt hjärta.

Jag satt just och kollade på Frölundas hemsida och Frölunda-TV från Fans day förra veckan. Jag fick rysningar i hela kroppen faktiskt. Av att se laget i mitt hjärta, pappa iklädd domartröja(!!!) =) och av att höra ljudet från den evigt dunkande trumman och publiken.
Det känns verkligen tråkigt att det inte är någon match när jag är nere i Gbg i helgen.



Jag sitter och samlar mod för att ringa till enhetschefen om jobbet nu, men jag är så nedrans feg när det gäller sånt där. En riktig wimp! Jag gillar över huvud taget inte att ringa till folk jag inte känner. Däremot face to face, då är jag riktigt bra. =)


I kväll är vi träningslediga och det är ju aldrig fel. Det blir till att ladda inför matchen i morgon med säsongsstarten av Grey's Anatomy. Helrätt.. Ahh, Dr MacDreamy... Mums. =)


Men hörrni! Vi ses då.

/maria.

Jag kan se ljuset...

Ännu en dag hemma, ännu en dag av rastlöshet, men äntligen ett genombrott! =)
Nu har jag numret till enhetschefen för förskolorna i Bagarmossen och det ska väl mycket till om han inte ska falla för min häääärliga personlighet. =)
Ska ringa honom i morgon när jag (förhoppningsvis) inte låter som en förkyld groda längre.




Min bästaste pappa fyller 55 år i dag.
Grattis pappsen. Du är bäst och jag älskar dej!





Nu är avresan till Gbg bestämd. Jag åker med Ivars rugbylag på lördag morgon med buss. Hoppas att han ska med han också, även om han inte ska spela. Väl framme i Gbg blir det först handbollsmatch, Heid-Skövde, och sedan rugbymatch, Göteborg-Exiles. Exiles vann ju mot Gbg i lördags med 105-8, så förhoppningsvis ska det inte vara några problem att ta sej till finalen.


Jag har varit lite duktig i dag. Nu när jag har så mycket tid över, så har jag börjat "flyttstäda" lite varje dag. Förra veckan var det byrålådan och badrumsskåpet. I dag blev det skafferiet, efter inspiration från Monkie-donk... =)
Mjöl som gick ut i december 06 är inte så nice va? Men nu är det så fint så! =) Ska ta kylskåpet också, innan dagen är slut, och just nu håller jag på och tvättar. I'm fu--ing great as a housewife! =) Haha, naaaje.



Neepp, kylen väntar. Later dude!

/maria.

En stor snorbubbla.

Jag kan, så här i efterhand, erkänna att jag inte var sådär skittaggad när jag väl var på träningen och hade hunnit sätta igång uppvärmningen. Snorbubblan inne i mitt huvud bara växte och jag kände mej inte sådär jättekry direkt.
Men jag bet ihop och tog mej igenom passet och det är jag nöjd med nu, för det blev inte så uselt som det kändes i början. Jag är ingen quitter längre... =)


Min prins är en söt tröttis och vi ska väl sova strax. Det är kul att sova för just nu är jag inne i värsta drömmar-perioden. Jag drömmer jättekonstiga saker varje natt och det är hur kul som helst. Fast just nu kommer jag inte ihåg nånting jag drömt. Mongo. =)



Ja ja, nu är det läggis-time. Eller ja, om en halvtimme kanske.

Arrivederchi!
/maria.

Tur att jag har en liten blåsa.

Premiär i går, inför 623 pers i Eriksdalshallen. Egna låtar, nya matchtröjor, svinskön stämning. Ja, det kunde ju inte gå fel...
När matchen var över kändes det nästan lite tomt. Man har sett fram emot den matchen i sex månader nu och spänningshuvudvärken tog över på en gång. Men sen mindes jag ju att vi har massvis med matcher kvar. Det känns bra. =)
Efter matchen blev jag inkallad på dopingtest. Tur att jag jämt är kissenödig. Skånela-tjejerna sitter kanske kvar där än. =)


I dag är det träning igen och jag är taggad, trots att jag mådde skit i morse när jag vaknade. Lite ont i halsen hade jag, men det känns bättre nu. Tittade på matchen mot Kungälv som vi spelade i Lund 25:e augusti. Det är alltid kul att se sej själv på tvn. Jag har hittat massa grejer som jag ska förbättra, redan på träningen i kväll. Det är därför jag känner mej så taggad. =)



I övrigt så åker jag alltså till Göteborg på fredag eller lördag. Det känns fortfarande pissigt, dock, att jag missar min älsklings skärmflygning på söndag... =(
Men liten bonus är det att hans rugby-lag spelar i Gbg på lördag och att jag får träffa honom lite extra då. Snutten.



Livet som arbetslös rullar på och det rullar jävligt långsamt.
Jag borde hitta ett jobb, typ i går. Det kommer nog.



Nu ska jag göra mej redo för träning.
Later amigos.

/maria.

Jag ska städa min byrålåda.

Fjärde dagen hemma nu och det börjar redan bli fett långtråkigt. Men jag söker jobb varje dag, så det ska väl ordna sej till slut... Tills vidare blir det bara ett oändligt surfande på wild wild web och en del städande...


Men på söndag, då jävlar, då händer det något. =)
Då är det premiär och fy tusan vad jag längtat. Det ska bli riktigt kul.



Och nästa helg ska jag åka till härliga Göteborg. Det är lite synd, eller mycket synd, att Ivar just den helgen ska utnyttja julklappen han fick av mej. Han ska skärmflyga i Södertälje. Det vill jag verkligen inte missa, det känns skitsurt och faktiskt jobbigt. Men biljetten är ju bokad.... Och jag får ju i alla fall träffa min fina mamma.
Tyvärr spelar inte Frölunda när jag är hemma och det suger ju lite. Jag saknar Frölunda.


Aja, det blidde itte längre än så här, för nu ska jag städa ur min byrålåda. Den är smockfull.

Vi hörs och ses...
/maria.

Stockholms uteliv?

Heeej..
Vi var ute i går, jag och Camilla. Flashigt skulle det bli, Stockholm har ju ett sååå hett uteliv.
Vi hamnade på det fashionabla White Room... Jag kan sammanfatta det så här: pffffssssss.....

Helt seriöst. Jag trodde att bratsen hade dött? Jag trodde att det var slut på fjanteriet med back-slick, rosa skjorta, vevande armar och champagne...? Men nej! De lever i allra högsta grad och det fick mej att må lite illa! Inte spriten, utan de. Men de fick mej att skratta också. Lite som man skrattar när man ser Shrek...


Om White Room hör till Sthlms bästa uteställen, vilket jag inte vet om det gör, så tänker jag inte gå ut i Sthlm på väldigt länge. Då duger karaoken på Azzurro alldeles utmärkt.


Som tur är har jag min Camilla och tillsammans kunde vi ju faktiskt skratta åt alltihop, även om det var svårt att inte börja gråta av medlidande för den totalt vilsna människa med svart, tight "skjorta", uppknäppt och nedstoppad i byxorna, axellångt backslick och förmodligen fet träningsvärk av allt vevande i dag, dagen efter. Han sa till Camilla att han gillar "hårda tjejer som du..." Camilla besvarade med ett gapskratt att han fattade att det var dags att veva vidare...


Vi avslutade kvällen på Max. Det var alldeles underbart och efter att ha smädat en blond "spanjor" i kön, så tog vi en fantastiskt billig svart-taxi hem. Där låg ju min prins... Han som kan prata spanska och som är så fiiiin.


Nu ska vi äta pizza. Köpa godis också kanske? =) Mmmm.

Pöss på er alla bratzen där ute.
/maria.

Short, but sweet...

Ja, ok Monkie... Här sitter jag nu vid min kära gamla dammiga blogg och skriver.
Pappret har gulnat och det bruna skinnet som omger bloggen har börjat flagna bort.
Om jag ska lämna något spår efter mej i detta liv, så är det väl bäst att göra så, NU.





A men tjena!

Mitt liv är dock inte så jäkla entertaining just nu. Jag sa upp mej från jobbet i dag, mår inte så himla bra där.
Nu ska jag alltså hitta nytt, roligt jobb på två veckor. Tjena. Lycka till!
Grejen e bara att jag tröttnat på att jobba nånstans bara för att ha ett jobb. Jag vill jobba med något som jag verkligen trivs med. Gärna med barn. Till å me Monkan gillar ju barn nu...


I morgon ska det i alla fall bli kul, för då är det release-party för boken som handlar om oss och vår resa mot elitserien. Ivar och Leo ska följa med mej dit och sen då? Ska jag följa med rugby-pöjkarna till Foggy Dew och titta på rugby-VM? Eller ska jag dra till Azzurro med jobbarkompisarna och sjunga karaoke?
Så nedrans svårt... Mycket ska ju hinnas med när man har EN ledig helg varannan månad, typ.

På lördag kommer i alla fall med guldlockiga vän hit och förgyller min helg. Då lär det bli fest.. Like back in the days. Ahh, wonderful...


Aa, just det. På lördag förmiddag ska vi ju iväg och klättra! =) Jag, Ivve och hans gamla arbetskamrat Ewa och hennes man Matt. Klätterväggar är ju sjukt fräna och jag har väl inte klättrat sedan sportlovsveckan i Scandinavium på typ mitten av 90-talet. Ska bli jäkla kul.



Men nu serrni... Nu ska jag sova en stund, för det behöver jag.

Tänk om man bara kunde vara handbollsproffs...



Över och ut.
/maria.