Ni vet, sen....
Jag har ju alltid trott att allt kommer bli bra sen... Sen, när jag har en kille som älskar mej, när jag spelar i ett lag som jag trivs i osv... Men det är ju mej jag inte trivs med. Och det är inte så lätt att fly från sej själv. Det är snarare så att det är omöjligt. Jag har målat in mej i ett hörn och jag, som är smartare och bättre än alla andra i världen, ska nu ta mej ur den här röran, utan att fastna för alltid.
Jag kommer klara det, jag har gjort det förut, men jag kanske måste offra något stort. Något större än allt annat jag någonsin offrat. Min identitet som handbollsspelare. Jag hoppas att jag inte behöver det. Jag ska ge det några chanser till. Jag spelar ju trots allt i Sveriges goaste handbollslag. Vi måste bara vända på det här, då kanske mitt liv också kan vända lite och ge mej krafterna tillbaka. Och då kanske min nackspärr släpper. Då kanske det känns bra igen... Sen liksom...
Nu vet ni det.
varför skriver du inte på Allt om hadnboll längre
Hej Maria!
Tycker det är bra att du är stark och står för de du skriver, MEN!
Nu när du spelar i elitserien så får du ta och lära dig att ta skit!!!! Visst helt fel av blomman att hänga ut dig, men om han nu skrev de i hettans stund varför ta åt dig? Vet att du själv brukar vara en av de som "gnäller" mest på dommaren och händelser på matchen och du har hithills uttalat dig ganska tufft om repektive frågor. Så att gå in och försvara sig och vara rädd om att bli "svartmålad" känns bara löjligt, ska alla börja göra de nu?
Om du tänker dig för lite så inser du nog att du gjort ganska många irriterade med de du skrivit och om du nu väljer att skriva så pass kritiserande som du nu valt och göra så får du också ränka lite med kritik! That´s life! Om du nu vill vara en elitspelare börja uppträda som en! (kan inte sitta och skriva personligt på allt om handboll,har iaf aldrig sett någon stor idrottsman/kvinna göra de iaf)