Modebloggarnas Sverige.
Jag hade bara hört talas om dessa miljontals "modebloggar" och häromdagen fick jag för mej att kolla vad det egentligen handlar om.
This is the story:
Runt om i landet sitter en stooor mängd ungdomar som finner en stor tillfredställelse i att ta bilder på sej själv, utan huvud, trots att det ändå visas i presentationsbilden, för att visa vad de har för kläder på sej i dag.
Nästa inlägg handlar om ett par fina blåa vantar, jättefina verkligen.
Sen är det tävlingsdags! Vad behöver man då göra för att vinna en helt normal, billig t-shirt? Jo, skriv en kommentar! Wow, vilken tävling! Det gäller att vara skicklig i dessa tävlingar, för det är ju inte alls ett lotteri där vem som helst kan vinna.
Scrolla ner, scrolla upp igen. Fan, denna människa har ju gjort 13 inlägg PÅ EN DAG! Är det vad en blogg är? Att ordbajsa ut en jäkla massa skit och sen fylla ut med bilder på två magra modeller i "det senaste" och ställa frågan "Vilket är snyggast?". I beg to disagree.
Jag tror då att det inte kan finnas några mer puckade människor på jorden än de som håller på så här. Men jodå. För varje meningslöst inlägg har en sisådär 179 kommentarer. Där skriver orpon efter orpon hur fin bilden var och hur "gullig du är"... Ge mej kraft! Inte nog med att folk har tid att skriva, eller ja, skriva å skriva, 13 gånger om dagen, folk har faktiskt tid att läsa skiten!
Ja ja, i alla min bitterhet måste jag ge någon en komplimang, men jag tänker fan inte göra det bland alla kommentarer, jag höjer mej över det. =)
Men KENZA, som egentligen är precis som alla andra och mest lägger in bilder på kläder och på sin dundersöta vovve, hon är en av de absolut vackraste jag sett. Människan har 17.000 läsare om dagen och njuter säkerligen hårt av uppmärksamheten. Men det blir jobbigt den dagen hon inte hinner eller orkar med, det blir tomt då.
Ja, jag verkar säkert bitter, de får ju mycket mer uppmärksamhet än jag får. =) Men faktum är att jag tycker det är lamt att bara försöka var som alla andra. Det är lika lamt som frasen "var inte som alla andra". Jag vet inte, folk får väl göra precis vad de vill, men jag skulle nog skämmas om jag helt plötsligt fick hjärnsläpp och tog kort på mej själv varje morgon för att visa omvärlden vad jag har på mej. As if anyone would care.
Min blogg handlar i alla fall om mej och mitt liv. Och jag blir faktiskt glad när jag trillar in på en blogg där det handlar om brustna hjärtan och uttjatade kärlekssånger, det berör.
Modebloggar överlever inte ett år till.
Känslor lasts forever.
/maria.
-tonight very bitter and sweet, slightly effected by californication.
This is the story:
Runt om i landet sitter en stooor mängd ungdomar som finner en stor tillfredställelse i att ta bilder på sej själv, utan huvud, trots att det ändå visas i presentationsbilden, för att visa vad de har för kläder på sej i dag.
Nästa inlägg handlar om ett par fina blåa vantar, jättefina verkligen.
Sen är det tävlingsdags! Vad behöver man då göra för att vinna en helt normal, billig t-shirt? Jo, skriv en kommentar! Wow, vilken tävling! Det gäller att vara skicklig i dessa tävlingar, för det är ju inte alls ett lotteri där vem som helst kan vinna.
Scrolla ner, scrolla upp igen. Fan, denna människa har ju gjort 13 inlägg PÅ EN DAG! Är det vad en blogg är? Att ordbajsa ut en jäkla massa skit och sen fylla ut med bilder på två magra modeller i "det senaste" och ställa frågan "Vilket är snyggast?". I beg to disagree.
Jag tror då att det inte kan finnas några mer puckade människor på jorden än de som håller på så här. Men jodå. För varje meningslöst inlägg har en sisådär 179 kommentarer. Där skriver orpon efter orpon hur fin bilden var och hur "gullig du är"... Ge mej kraft! Inte nog med att folk har tid att skriva, eller ja, skriva å skriva, 13 gånger om dagen, folk har faktiskt tid att läsa skiten!
Ja ja, i alla min bitterhet måste jag ge någon en komplimang, men jag tänker fan inte göra det bland alla kommentarer, jag höjer mej över det. =)
Men KENZA, som egentligen är precis som alla andra och mest lägger in bilder på kläder och på sin dundersöta vovve, hon är en av de absolut vackraste jag sett. Människan har 17.000 läsare om dagen och njuter säkerligen hårt av uppmärksamheten. Men det blir jobbigt den dagen hon inte hinner eller orkar med, det blir tomt då.
Ja, jag verkar säkert bitter, de får ju mycket mer uppmärksamhet än jag får. =) Men faktum är att jag tycker det är lamt att bara försöka var som alla andra. Det är lika lamt som frasen "var inte som alla andra". Jag vet inte, folk får väl göra precis vad de vill, men jag skulle nog skämmas om jag helt plötsligt fick hjärnsläpp och tog kort på mej själv varje morgon för att visa omvärlden vad jag har på mej. As if anyone would care.
Min blogg handlar i alla fall om mej och mitt liv. Och jag blir faktiskt glad när jag trillar in på en blogg där det handlar om brustna hjärtan och uttjatade kärlekssånger, det berör.
Känslor lasts forever.
/maria.
-tonight very bitter and sweet, slightly effected by californication.
Kommentarer
Trackback