En typ av era? En period i alla fall...

Det, som en gång var nåt riktigt stort, finns inte mer....

1 år och 3 månader. Tiden gick fort och nu är den över.
"Jag vill inte skiljas som ovänner" sa han...
"Det gör vi inte" sa jag...
"Bra" tyckte han..
"Vi skiljs som ingenting...."


Känns jävla tungt att sluta något så.
Något som varit halva min värld.
Han som funnits i mitt liv vad jag än gjort, vem jag än träffat.
Han har varit min stöttepelare, min kraft, min själ.
Han var bara han.
Men han var inte han.

Hade ingen aning om det här när jag vaknade förut.
När vi tittade på England-Portugal var jag lyckligt ovetandes.
När vi åkte till Robbie Williams-konserten började jag ana.
På konserten förstod jag hur det låg till.
Efteråt berättade han. Och tyckte att han var ärlig...
Men då hade jag redan förstått för längesen.
Det är inte ärligt.
Inte nånstans.


Ledsen som en gnu.
Men jag önskar honom ett lyckligt liv.

Vem önskar mej ett lyckligt liv??


Ska väl sova nu då.

Har i alla fall pratat me två grymma människor i kväll.
Freddie lämnade jag i fred. Stackarn. Ge honom ett privatliv tillbaka.


Peace out.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback