Ni vet, sen....

Egentligen har jag kanske inte haft en tyngre period i mitt liv.

Jag har ju alltid trott att allt kommer bli bra sen... Sen, när jag har en kille som älskar mej, när jag spelar i ett lag som jag trivs i osv... Men det är ju mej jag inte trivs med. Och det är inte så lätt att fly från sej själv. Det är snarare så att det är omöjligt. Jag har målat in mej i ett hörn och jag, som är smartare och bättre än alla andra i världen, ska nu ta mej ur den här röran, utan att fastna för alltid.
Jag kommer klara det, jag har gjort det förut, men jag kanske måste offra något stort. Något större än allt annat jag någonsin offrat. Min identitet som handbollsspelare. Jag hoppas att jag inte behöver det. Jag ska ge det några chanser till. Jag spelar ju trots allt i Sveriges goaste handbollslag. Vi måste bara vända på det här, då kanske mitt liv också kan vända lite och ge mej krafterna tillbaka. Och då kanske min nackspärr släpper. Då kanske det känns bra igen... Sen liksom...

Nu vet ni det.

Det är inte polisen som är farlig.

Det är sorgligt, det som hänt i Italien. Lazio-supportern som sköts ihjäl av en polis i ett bråk mellan Lazio- och Juventus"fans".

Men nu får det fan räcka. Attackerna på poliserna, snacket om "rättvisa", kravallerna, terrorattackerna helt enkelt.
Var fanns rättvisan när en polis blev dödad i våras i en liknande händelse, även den i Italien? Var fanns rättvisan under fotbolls-VM i Frankrike då flera poliser råkade riktigt illa ut. De är där för att göra sitt jobb, se till att folk inte råkar illa ut. Att huliganer gör varandra illa är tydligen ok, men när en polis råkar göra det, så blir det ramaskri!

Vad är det för hycklande jävla värld vi lever i? Huliganer, vad är det? Idioter skulle jag vilja kalla dem. Rena rama jävla idioter.

Till Göteborg får jag resa i alla fall.

Å så var man hemma igen. Sjuk förstås. Vad annars...
Det har varit några dåliga veckor det senaste. Bilolyckor med dödsfall, sjukdomar, storförluster, skador osv. Perspektiv, jag vet... Men det tär liksom på mej att aldrig få vara hel, aldrig känna mej helt kry. Jag antar att jag helt enkelt är en "sån" spelare och jag får väl lära mej att acceptera det.


Min mamma har varit här. Min bästa vän. =) Hon kom i fredags och hon åkte hem i går. I går hade hon dock jobb-möten å sånt, så då såg jag henne inte alls. Jag älskar när mamma är här. Jag älskar att hon och Ivve kommer så bra överens och jag älskar oss tre tillsammans, vi har så kul...
Jag älskar INTE att vi i Hammarby presterar som allra sämst just när min mamma är och kollar. Ändring på det i helgen mot Heid förhoppningsvis...



Helgen som kommer ja. Då ska vi till Göteborg och spela mot Heid. Förhoppningsvis följer mannen min med också och så stannar vi i Götet till söndagen. Jag tycker om att vara i Gbg, det har nog ingen undgått. Hoppas det blir lika härligt denna gång.

Såg filmen Kate & Leopold i går på tv. Gud, vilken söt film... Drömde sen om att jag, Kim Andersson och Stefan Lövgren (två av världens bästa handbollsspelare, spelar i THW Kiel) sprang igenom en park för att skynda oss till bron för att se Meg Ryan hoppa. Sen drömde jag andra konstiga grejer och det är därför jag älskar att sova. För att man drömmer så mycket knäppt. I love it.



Jag går in på ving.se varje dag och kollar sista minuten-resor. Jag vill åka utomlands i vinter, men min man är så butter och vägrar låta mej få som jag vill. "Vi ska åka till Tolouse i februari!" säger han. Jaha!? Och min handboll är slut då eller??? Så vi börjar tjafsa om detta åter och åter igen... Vi får väl se hur det blir. Förmodligen blir det väl ingen resa alls för min del, så får han väl åka med någon annan till Tolouse...


Just nu får han gärna komma hem i alla fall, så jag kan krama om honom.



Puss å hej, paståleveståhej!

Make every day count.

En vän till mej var med i en bilolycka i går. Hon klarade sej undan med allvarliga, men inte livshotande skador. Hennes pojkvän och hans mamma omkom. Killen som körde in i deras bil var troligtvis alkoholpåverkad. Det sätter lite perspektiv på livet. Och nu, mer än nånsin, så räknas varje sekund.
The present time. Nutid. Ta hand om varandra.
Säg "jag älskar dej" till alla du älskar. I morgon kan det vara för sent.
Make every day count.

Du får ta nästa tåg!

Jag satt och somnade till varannan sekund hela vägen hem från jobbet i dag. Det är medicinerna som slår till. Vad väljer man? Ont i nacken eller trött som en gnuuuu? Jag får lov att vara trött helt enkelt.


Jag får massa tid över till att tänka nu när jag jobbar så långt bort och åker tunnelbana mycket mer och jag kommer på mej själv, gång på gång, att sitta och störa mej på folk.
Som hon bruden som förstörde dörrarna för att hon var tvungen att komma på just detta tåget.
Eller kvinnan som vill komma på ett uppenbart smockfullt tåg och säger "ursäkta" lite menande och tycker att man ungefär ska gå upp i rök. I've got news for ju Mrs. Det går inte. Det är fullt! Du får inte plats. Det kommer ett till tåg om en och en halv minut. Du får ta det.

Men jag är inte bitter eller nåt. Det verkar som om det är ett nöje för mej att störa mej på folk. Sen när jag går av tunnelbanan så är jag glad igen. =)


Lyssnade nu på Britneys nya låt.
Den va ju inte alls bra, varför har folk sagt det?
Samma skit som vanligt.
Nu satte jag på 3 doors down istället.
Det är bra musik det.




På söndag ska jag till Götlaborg och det känns jäkligt gött! Hela laget ska hem till mor min för att äta och sen ska vi spela match mot Kungälv. Viktig match för båda lagen. Vi har två poäng och de noll. Viktigt som sagt. Och halva min vänskapskrets och släkt lär väl vara där. Ingen press. =) Det ska bli skönt att bara gå in och köra.



I förrgår hade jag och Ivve en lite romantisk kväll för vi gick ut och åt på restaurang. Tyvärr är vi lite neanderthaliska på det där, för vi bara glufsar i oss maten, beställer in notan, betalar och går därifrån. Vägra gå till ett snabbmatställe då liksom. Haha... Vägra konversera. =) Men vi gillar varann ändå.
I kväll ska vi tex mysa framför Idol och sen HOPPAS jag att han följer med mej på karaoke, för det sa han i onsdags att han skulle göra. Våga aldrig banga!


Nu blev det The White Stripes - Seven nation army. Vi e Bajen från Söder! Vi e grönvita bröder!!!
Men nu ska jag ta mej en pepparkaka eller två. Ok hej!
/maria.