...som en öppen blogg

Alltså...jag vill inte gnälla... Men fan va tråkigt det är att va hemma.
Jag vill tillbaka. Dit. Till Kroatien. Till värmen. Till solen. Till CJ.
Har gått runt som en riktig zombie i dag. Vägra sova. Nånsin.  Shit.
Spenderade gårdagen i Stockholm, träffade både Empa och Perfetto.
Skönt med fint väder, men nån Kroatien-värme var det ju inte...

Upp och hoppa tidigare än varenda tupp i världen, nämligen 05.20.
Tåg hem 06.15 och pang, boom, krasch - så var tåget paj i Hallsberg.
Byte till Intercity-tåg och hemma två timmar senare... Aja, spela kvitta.
Fin Camilla kom och hämtade mej vid stationen och vi var ruskigt glada för att återses.
Det var alldeles för längesen.. Hon är fin hon. Och hon tycker att jag är fin.
Känns inte som att det var i dag, för dagen har varit sååå lång. Men det var i dag.
Och det var fortfarande i går som jag sa hej då till CJ på Arlanda. Känns fortfarande tungt.


Har god lust att göra mandelmassa av en viss Mr. Mandelöga.
Han beter sej som en riktig skit. Hur gammal är han? Hur svårt kan det vara?
Ja ja... Känner mej mer irriterad än ledsen i alla fall.
Så nu kan han ha hur många vin-dejter på Lucatelli han vill... Orka liksom.



Vill göra något - men orkar inte.
Vill sova - men är rädd att missa något.
Vill spela handboll - men får inte.
Vill ta tag i mej själv - men får inte tummen ur.
Vill säga sanningen - men talar för döva öron.
Vill säga hej då - men han lyssnar inte.
Vill krama dej - men når inte.
Vill älska - men vågar inte.

Jag vill, jag vill, jag vill!!! Inga men...

Nä. Nu e jag bara irriterad.



"Vart ska vi?"
Haha, ja du Perfetto, vart ska vi egentligen? =)



There's no need to complicate
Our time is short
This is our fate
I'm yours....

E du me mej?

Bye bye nederbörd....