Att vara jag...

Det är verkligen jobbigt att vara jag.
Det är så ofta det jag säger tas på fel sätt och till slut undrar jag om det finns några sätt kvar för mej att säga det på?
Jag försöker verkligen, jag har försökt så jävla mycket! Jag har gått halva vägen, det sa Emma också. Men det verkar som om de vägrar gå sin halva.
Jag orkar inte bli nedröstad, emotsagd, påhoppad varje gång jag tycker någonting, för att de hela tiden ska tycka tvärtom.
Jag har känslor, precis som alla andra. De verkar inte förstå det, de som är så snälla...

Fan, nu är jag tillbaka på noll igen.. Det känns så jävla segt.
Fan....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback