Min stjärna, bamse och älskling.

Det är med blandade känslor som jag lämnar helgen bakom mej.
Det var fint att träffa pappa, mamma och Camilla... Så klart. Det var kul att gå ut.
Men jag borde inte ha spelat badminton. Det känns verkligen i magen.
Även om min älskling är så bäst och tar det med en klackspark. Så känns det i magen.
Ännu mer nästan. Jag får liksom ännu mer dåligt samvete... Det är mitt fel, ingen annans.

Han visar att han är en riktig stjärna.. Han är verkligen det.
Nu vill jag bara åka hem. Till honom. Och kramas...
Det var verkligen skönt att ha honom hemma igen. Och att själv vara hemma.


Annars var det kul att gå ut i Göteborg igen, framför allt i lördags.
Det kändes lite som the old times. Fast ändå inte, så klart, eftersom Ivar fanns i tankarna.
Men att träffa mina gamla handbollstjejer var riktigt nice.
Och Danne, som var lite heart-broken. Stackarn. Hoppas det löser sej me hans snärta.
Men det ÄR INTE KUL att titta på kontot dagen efter.



I kväll har vi sista träningen för säsongen. Fys, lite handboll och prisutdelning står på schemat.
I morgon har vi träningsmatch, borta mot Skånela. Det ska bli kul.
Sedan.... ÄNTLIGEN... Sedan är det uppehåll.
Jag älskar verkligen att spela handboll, det är inte det. Men jag har aldrig haft så lite tid som under den här säsongen.
Det ska bli så skönt att få vara hemma med Ivar. Kunna sova lite mer. Få lite extra energi...
Åh... Det ska bli så skönt.


Mindre skönt är väl att det är nästan 12 timmar kvar tills jag är hemma i kväll.
Men, som sagt, det är snart slut. =)


Jag tycker om min bamsebjörn.


Över och ut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback