...som en öppen blogg

Känner mej tråkig och ensam. Och elak dessutom.
Har varit borta hela dagen i dag. Från halv nio på morgonen till halv nio på kvällen. Och precis när jag ska komma hem så beger sej Ivar ut på fest. "Skittråkigt", tänkte jag direkt och började leta anledningar för att få vara sur på honom, trots att jag tidigare i veckan sagt att han festar för lite med sina kompisar.

Jag tänker inte på hans bästa, på vad han vill, utan bara på vad jag vill och vad jag tycker är "bäst för oss". Jag tycker att vi ses för lite och hade gärna sett att han var hemma med mej, för vi kommer ju inte ses i morgon heller. Men jag måste kunna släppa det och låta honom ha kul...
Det är svårt bara, när jag känner mej så ensam, som jag gör i Stockholm. Jag har massa fina lagkamrater, men dom träffar jag sex dagar i veckan ändå. Jag träffar dom mer än jag träffar Ivar, känns det som.
Nej, jag måste ha något annat. Egna vänner. Som umgås med mej för att jag är jag. Annars blir det så här, att mitt liv ska hänga på Ivar. Det är inte kul för mej. Och framförallt är det inte sjyst mot honom.


Nu vet ni allt om mitt liv, för tillfället.

Som en öppen blogg, ja...

Vi ses i en annan tid, i ett annat rum.

Kärlek - Maria.