...som en öppen blogg

Å så var man hemma igen. Sjuk förstås. Vad annars...
Det har varit några dåliga veckor det senaste. Bilolyckor med dödsfall, sjukdomar, storförluster, skador osv. Perspektiv, jag vet... Men det tär liksom på mej att aldrig få vara hel, aldrig känna mej helt kry. Jag antar att jag helt enkelt är en "sån" spelare och jag får väl lära mej att acceptera det.


Min mamma har varit här. Min bästa vän. =) Hon kom i fredags och hon åkte hem i går. I går hade hon dock jobb-möten å sånt, så då såg jag henne inte alls. Jag älskar när mamma är här. Jag älskar att hon och Ivve kommer så bra överens och jag älskar oss tre tillsammans, vi har så kul...
Jag älskar INTE att vi i Hammarby presterar som allra sämst just när min mamma är och kollar. Ändring på det i helgen mot Heid förhoppningsvis...



Helgen som kommer ja. Då ska vi till Göteborg och spela mot Heid. Förhoppningsvis följer mannen min med också och så stannar vi i Götet till söndagen. Jag tycker om att vara i Gbg, det har nog ingen undgått. Hoppas det blir lika härligt denna gång.

Såg filmen Kate & Leopold i går på tv. Gud, vilken söt film... Drömde sen om att jag, Kim Andersson och Stefan Lövgren (två av världens bästa handbollsspelare, spelar i THW Kiel) sprang igenom en park för att skynda oss till bron för att se Meg Ryan hoppa. Sen drömde jag andra konstiga grejer och det är därför jag älskar att sova. För att man drömmer så mycket knäppt. I love it.



Jag går in på ving.se varje dag och kollar sista minuten-resor. Jag vill åka utomlands i vinter, men min man är så butter och vägrar låta mej få som jag vill. "Vi ska åka till Tolouse i februari!" säger han. Jaha!? Och min handboll är slut då eller??? Så vi börjar tjafsa om detta åter och åter igen... Vi får väl se hur det blir. Förmodligen blir det väl ingen resa alls för min del, så får han väl åka med någon annan till Tolouse...


Just nu får han gärna komma hem i alla fall, så jag kan krama om honom.



Puss å hej, paståleveståhej!