...som en öppen blogg

Han sa precis: "Jag tänkte på när du kom hit första dagen..."
Jag sa: "Det var en bra dag..."

Och det var det verkligen. Det är mer än ett och ett halvt år sedan nu, men det känns som några veckor sedan. För jag blir fortfarande helt fnittrig när jag luktar på hans bröst och jag blir fortfarande varm i bröstet när han skrattar.

Och därför har i dag också varit en bra dag.



Vi har möblerat om litegranna, satt upp tavlor på väggarna och lagt ut en annons på blocket för grejer vi vill bli av med. Det känns som att vi är på väg någonstans nu, som att vi tar tag i saker.

Han ligger i sängen nu och kan inte sova.
"Jag har ont i ljumsken."
Ja, min älskling har alltid ont någonstans, precis som jag. Slagna hjältar. =)



Jag har två jobb nu, jag tog båda jobben. Receptionist och lärare. Eller ja, jag ska på intervju för lärarjobbet på måndag, men i ärlighetens namn känns det rätt säkert. Inte bara för att det verkligen lät som att hon jag ska träffa verkligen gillar mej utan också för att jag aldrig inte fått ett jobb som jag varit på intervju för. Därför går jag på intervjun med råg i ryggen. =)

När pengar rullar in som de ska så ska jag köpa alla de där möblerna jag inte kunnat köpa innan. För vi ska få ett så fint hem. Ett vuxet hem. Fast jag får nog anlita en städerska för att kunna njuta av hur fint det kan vara. Jag är ingen städfreak om man så säger. =)



Nu tror jag att han har somnat. Tänk om man kunde somna så fort... =)
Jag älskar honom.


Peace out.
/maria.