Modebloggarnas Sverige.

Jag hade bara hört talas om dessa miljontals "modebloggar" och häromdagen fick jag för mej att kolla vad det egentligen handlar om.

This is the story:

Runt om i landet sitter en stooor mängd ungdomar som finner en stor tillfredställelse i att ta bilder på sej själv, utan huvud, trots att det ändå visas i presentationsbilden, för att visa vad de har för kläder på sej i dag.
Nästa inlägg handlar om ett par fina blåa vantar, jättefina verkligen.
Sen är det tävlingsdags! Vad behöver man då göra för att vinna en helt normal, billig t-shirt? Jo, skriv en kommentar! Wow, vilken tävling! Det gäller att vara skicklig i dessa tävlingar, för det är ju inte alls ett lotteri där vem som helst kan vinna.
Scrolla ner, scrolla upp igen. Fan, denna människa har ju gjort 13 inlägg PÅ EN DAG! Är det vad en blogg är? Att ordbajsa ut en jäkla massa skit och sen fylla ut med bilder på två magra modeller i "det senaste" och ställa frågan "Vilket är snyggast?". I beg to disagree.

Jag tror då att det inte kan finnas några mer puckade människor på jorden än de som håller på så här. Men jodå. För varje meningslöst inlägg har en sisådär 179 kommentarer. Där skriver orpon efter orpon hur fin bilden var och hur "gullig du är"... Ge mej kraft! Inte nog med att folk har tid att skriva, eller ja, skriva å skriva, 13 gånger om dagen, folk har faktiskt tid att läsa skiten!

Ja ja, i alla min bitterhet måste jag ge någon en komplimang, men jag tänker fan inte göra det bland alla kommentarer, jag höjer mej över det. =)
Men
KENZA, som egentligen är precis som alla andra och mest lägger in bilder på kläder och på sin dundersöta vovve, hon är en av de absolut vackraste jag sett. Människan har 17.000 läsare om dagen och njuter säkerligen hårt av uppmärksamheten. Men det blir jobbigt den dagen hon inte hinner eller orkar med, det blir tomt då.



Ja, jag verkar säkert bitter, de får ju mycket mer uppmärksamhet än jag får. =) Men faktum är att jag tycker det är lamt att bara försöka var som alla andra. Det är lika lamt som frasen "var inte som alla andra". Jag vet inte, folk får väl göra precis vad de vill, men jag skulle nog skämmas om jag helt plötsligt fick hjärnsläpp och tog kort på mej själv varje morgon för att visa omvärlden vad jag har på mej. As if anyone would care.
Min blogg handlar i alla fall om mej och mitt liv. Och jag blir faktiskt glad när jag trillar in på en blogg där det handlar om brustna hjärtan och uttjatade kärlekssånger, det berör.


Modebloggar överlever inte ett år till.
Känslor lasts forever.





/maria.

-tonight very bitter and sweet, slightly effected by californication.

Meningslöst babbel.

Var Charlie tvungen att visa mej Travian? Jag är en travian-torsk nu. Det går inte en timme utan att jag är inne. Haha. Jag är körd. =) Men det går ju bra i alla fall. Jag klättrar i listorna varje dag..


Det är hockey på tv nu. Jag älskar hockey. Men Tre Kronor känns så trött nu för tiden. Det är inte hett för fem öre och det känns så tråkigt. Det är ingen status, de bästa spelarna (med få undantag) tackar nej till Tre Kronor nu för tiden, så förutom stommen på ständigt uttagna Davidsson, Mårtensson, Lindström och några till, så är det massa blåbär som är med. Så klart kul för de nya killarna, men som läget är nu så känns det som ett lotteri inför varje turnering. Vilken spelare som helst kan bli uttagen. Spelare man knappt visste fanns. Ointressant...


Gött i alla fall att Bissen (Sebastian Larsson) var så bra i går mot Turkiet. Jag unnar verkligen honom all framgång och jag hoppas verkligen att Lagerbäck tar med honom i EM-truppen. Tycker faktiskt att Kennedy var bra också, men snälla Kennedy - släpp taget om de stackars stråna nu och raka huvudet. My opinion.




På lördag har vi träning 9-11 i Sjöstadshallen. Rätt bra faktiskt. Det är så skönt sen när klockan är ett, det känns som man varit vaken forever och att klockan är mycket, men så har man hela dagen kvar. Jag älskar såna dagar. Men oftast älskar jag att sova mer. =)
På kvällen sen så är det ju melodifestivalen. Har inte bestämt mej än för om jag ska kolla i år. Vi får se. Känslan bestämmer.



Nu börjar Las Vegas. Jag återkommer vid senare tillfälle.

Adios!
/maria.

Det var en bra dag.

Han sa precis: "Jag tänkte på när du kom hit första dagen..."
Jag sa: "Det var en bra dag..."

Och det var det verkligen. Det är mer än ett och ett halvt år sedan nu, men det känns som några veckor sedan. För jag blir fortfarande helt fnittrig när jag luktar på hans bröst och jag blir fortfarande varm i bröstet när han skrattar.

Och därför har i dag också varit en bra dag.



Vi har möblerat om litegranna, satt upp tavlor på väggarna och lagt ut en annons på blocket för grejer vi vill bli av med. Det känns som att vi är på väg någonstans nu, som att vi tar tag i saker.

Han ligger i sängen nu och kan inte sova.
"Jag har ont i ljumsken."
Ja, min älskling har alltid ont någonstans, precis som jag. Slagna hjältar. =)



Jag har två jobb nu, jag tog båda jobben. Receptionist och lärare. Eller ja, jag ska på intervju för lärarjobbet på måndag, men i ärlighetens namn känns det rätt säkert. Inte bara för att det verkligen lät som att hon jag ska träffa verkligen gillar mej utan också för att jag aldrig inte fått ett jobb som jag varit på intervju för. Därför går jag på intervjun med råg i ryggen. =)

När pengar rullar in som de ska så ska jag köpa alla de där möblerna jag inte kunnat köpa innan. För vi ska få ett så fint hem. Ett vuxet hem. Fast jag får nog anlita en städerska för att kunna njuta av hur fint det kan vara. Jag är ingen städfreak om man så säger. =)



Nu tror jag att han har somnat. Tänk om man kunde somna så fort... =)
Jag älskar honom.


Peace out.
/maria.

Juno

Har precis sett färdigt filmen Juno. En jävligt smart, härlig, rapp och genuin film som fick mej att skratta, trots verkliga problem. Helt enkelt en film jag rekommenderar starkt. Ellen Page gör en jäkligt grym insats som Juno...

Se den!


image54

Sånt jag inte får köpa.

Lite krasslig nu, andra dagen. Men på bättringsvägen, skönt. Ingen träning i morgon tydligen. Lite dumt, för då blir det bara två träningar för mej denna veckan och vi har en sjukt viktig match på söndag. Då är det verkligen vinna eller försvinna som gäller.


Min nacke har blivit så himla mycket bättre. Jag är så glad för det och det tackar jag min kiropraktor, Håkan Spännar, för. Han är grym. Jag tänker inte ens på att nacken är stel när jag ska sova. Åtminstone inte varje natt. Och i lördags, på tåget, så kunde jag somna - UTAN KUDDE! Helt otroligt. =)



Jag sitter och läser på Blocket stup i kvarten nu, letar efter möbler. Jag har i skrivande stund 24 kr på mitt konto, men man kan ju ändå liksom planera. =) Jag vet hur det ska se ut i vår nya lägenhet. Vi har ju ingen ny lägenhet, visserligen. Men planera. Det är viktigt att planera.



Mysig fåtölj som jag inte får köpa:





Underbart soffbord som jag inte får köpa:





För att inte tala om hyllan och tv-skåpet på IKEA som jag absolut inte får köpa:





Men jag är väl inte ledsen för det...?
Neeedå.

Det är inte lätt när det är svårt.

Det är inte så lätt när man får sparken från sin provanställning och inte ens har rätt att få en vettig orsak.

Det är inte så lätt när man måste söka typ fem jobb om dagen för att inte få panik.

Det är inte så lätt när man får brev från Försäkringskassan där de meddelar att man måste betala tillbaka 7109 kr för bostadsbidrag man tydligen inte var berättigad till för att man tjänade pengar ett halvår EFTER man fick bidraget.

Det är inte så lätt när man inte har något jobb, att betala 7109 kr.

Det är inte så lätt att välja när man helt plötsligt har TVÅ jobb.

Det är inte så lätt att vara positiv när man förlorat 13 av 15 matcher.

Det är inte så lätt att vara jag.

Men jag försöker.



Och jag har ju honom....

När man bestämt sej.

Min rygg och nacke är bättre.
Min axel som blev skitdålig, hux flux, blev bättre igen, lika hastigt.
Min ambitionsnivå är just nu väldigt hög.
Jag vill bli bra.
Jag vill bli bättre.
Jag vill bli bäst.


Jag har bestämt mej.
Jag har lovat min man att vi kommer få ett bra och framgångsrikt liv.
Så ska det också bli. =)
Så ska det bli.



Han sover och jag lyssnar på hans andetag.
Jag vet att jag vill leva resten av mitt liv med honom.
Jag pratar inredning och han tittar på kampsport.
Men jag vet att jag vill leva mitt liv med honom.
Han går upp tidigt och jag snoozar.
Men han vet att han vill se mej sova varje morgon för resten av hans liv.
Vi vet att vi vill det.
Vi har bestämt oss. =)
Vi har bestämt oss.

RIP Heath Ledger.

Jag läste precis att skådespelaren Heath Ledger hittats död.
Och jag förvånas varje gång när någon yngre skådis dör, över att jag tar det så personligt. Som att jag kände personen. Det är ju liksom lite så det blir, man lär känna någon via skärmen och då spelar den personen egentligen någon annan.
Mitt liv kommer inte påverkas ett dugg av det här och ändå känns det tomt, sorgligt och sjukt ledsamt. Usch... Han som har en sån go dialekt. Eller, ja... Hade en go dialekt.

Vila i frid, Heath.


/maria.

Jag är lycklig.

Jag är en ruskigt dålig bloggare, I know. Fast helt ärligt kanske det inte är så många som bryr sej. =)
Det blir mycket handbollsskriverier istället. Och, så klart, en hel del handboll i verkliga livet också.

Just nu lider jag av kronisk värk i min nacke och övre delen av ryggen, runt skuldran. Det gör att livet inte känns så kul just nu. Trots det är jag ändå lycklig. Lycklig över att jag fick spendera så mycket tid med min familj under julhelgen, även om jag velat träffa pappa mycket mer. Jag är lycklig över att jag har två fina vänner i Camilla och Emma och att jag vet att jag har dem vid min sida oavsett när och oavsett hur. Jag är lycklig över att min älskade storebror och hans älskade Olivia har förlovat sej. Och jag är lycklig över att jag har Ivve. Jag har tagit honom för givet, samtidigt som jag anklagat honom för att ta mej för givet. Jag är glad att jag har honom kvar, för det finns ingen annan i världen jag hellre vill leva mitt liv med.

Värken kan dock få dra åt helvete om den vill.


Jag lovar, jag ska bättra mej.
På återseende!

/maria.

Guess who?

Gissa vem som är..... sjuk!? Ja, men jag, så klart.. Halsfluss. Visserligen på bättringsvägen, men ändå. Finns det någon hejd på hur dåligt mitt immunförsvar får vara? Jag proppar ju i mej c-vitamin och övriga vitaminer. Men det hjälper inte.

Nåja, nu mår jag ok i alla fall och det ska inte vara någon fara för matchen på söndag. Frågan är liksom bara om jag blir uttagen. Nu finns det ju inte så många andra att ta med istället, så... Ja, jag får väl hoppas på det bästa. Vill inte missa att möta Sävehof liksom. Och jag vill inte missa att åka tåg till Göteborg.


Jag har tagit tag lite i livet nu i alla fall, när jag varit sjuk. Pluggat igen massvis! Massa matte och samhällskunskap. Det känns bra inne i knoppen. =)

Och nuuuuu längtar jag så jäkla mycket till julen! Jag känner på mej att den här julen kommer bli en av de bästa någonsin. Oavsett vad som händer runt omkring och hur mycket skit som sker, så ska jag göra allt för mina nära och kära den närmsta tiden. Jag ska vara så himla länge i Göteborg ihop med min kärlek och min familj och det kommer bli.... Åh, jag längtar. Som sagt.


I morgon är det Idol-final. Stort! =) Jag och Ivve ska äta middag och se finalen på karaoke-stället, dom visar den på storbilds-skärm där. Trevligt! Sen blir det nog lite sång. =) Allt detta under förutsättning att jag känner mej frisk, förstås. Men det är klart att Danne skulle varit i Globen. Det är självklart. Det suger faktiskt lite att han åkt ut.


Jag har målat en jättefin tomteteckning på jobbet i dag! STOLT! Ha... =)



Nu vill jag ha mat. IVAR!! Laga maaaat! =)

Puss å hej.

Ni vet, sen....

Egentligen har jag kanske inte haft en tyngre period i mitt liv.

Jag har ju alltid trott att allt kommer bli bra sen... Sen, när jag har en kille som älskar mej, när jag spelar i ett lag som jag trivs i osv... Men det är ju mej jag inte trivs med. Och det är inte så lätt att fly från sej själv. Det är snarare så att det är omöjligt. Jag har målat in mej i ett hörn och jag, som är smartare och bättre än alla andra i världen, ska nu ta mej ur den här röran, utan att fastna för alltid.
Jag kommer klara det, jag har gjort det förut, men jag kanske måste offra något stort. Något större än allt annat jag någonsin offrat. Min identitet som handbollsspelare. Jag hoppas att jag inte behöver det. Jag ska ge det några chanser till. Jag spelar ju trots allt i Sveriges goaste handbollslag. Vi måste bara vända på det här, då kanske mitt liv också kan vända lite och ge mej krafterna tillbaka. Och då kanske min nackspärr släpper. Då kanske det känns bra igen... Sen liksom...

Nu vet ni det.

Det är inte polisen som är farlig.

Det är sorgligt, det som hänt i Italien. Lazio-supportern som sköts ihjäl av en polis i ett bråk mellan Lazio- och Juventus"fans".

Men nu får det fan räcka. Attackerna på poliserna, snacket om "rättvisa", kravallerna, terrorattackerna helt enkelt.
Var fanns rättvisan när en polis blev dödad i våras i en liknande händelse, även den i Italien? Var fanns rättvisan under fotbolls-VM i Frankrike då flera poliser råkade riktigt illa ut. De är där för att göra sitt jobb, se till att folk inte råkar illa ut. Att huliganer gör varandra illa är tydligen ok, men när en polis råkar göra det, så blir det ramaskri!

Vad är det för hycklande jävla värld vi lever i? Huliganer, vad är det? Idioter skulle jag vilja kalla dem. Rena rama jävla idioter.

Till Göteborg får jag resa i alla fall.

Å så var man hemma igen. Sjuk förstås. Vad annars...
Det har varit några dåliga veckor det senaste. Bilolyckor med dödsfall, sjukdomar, storförluster, skador osv. Perspektiv, jag vet... Men det tär liksom på mej att aldrig få vara hel, aldrig känna mej helt kry. Jag antar att jag helt enkelt är en "sån" spelare och jag får väl lära mej att acceptera det.


Min mamma har varit här. Min bästa vän. =) Hon kom i fredags och hon åkte hem i går. I går hade hon dock jobb-möten å sånt, så då såg jag henne inte alls. Jag älskar när mamma är här. Jag älskar att hon och Ivve kommer så bra överens och jag älskar oss tre tillsammans, vi har så kul...
Jag älskar INTE att vi i Hammarby presterar som allra sämst just när min mamma är och kollar. Ändring på det i helgen mot Heid förhoppningsvis...



Helgen som kommer ja. Då ska vi till Göteborg och spela mot Heid. Förhoppningsvis följer mannen min med också och så stannar vi i Götet till söndagen. Jag tycker om att vara i Gbg, det har nog ingen undgått. Hoppas det blir lika härligt denna gång.

Såg filmen Kate & Leopold i går på tv. Gud, vilken söt film... Drömde sen om att jag, Kim Andersson och Stefan Lövgren (två av världens bästa handbollsspelare, spelar i THW Kiel) sprang igenom en park för att skynda oss till bron för att se Meg Ryan hoppa. Sen drömde jag andra konstiga grejer och det är därför jag älskar att sova. För att man drömmer så mycket knäppt. I love it.



Jag går in på ving.se varje dag och kollar sista minuten-resor. Jag vill åka utomlands i vinter, men min man är så butter och vägrar låta mej få som jag vill. "Vi ska åka till Tolouse i februari!" säger han. Jaha!? Och min handboll är slut då eller??? Så vi börjar tjafsa om detta åter och åter igen... Vi får väl se hur det blir. Förmodligen blir det väl ingen resa alls för min del, så får han väl åka med någon annan till Tolouse...


Just nu får han gärna komma hem i alla fall, så jag kan krama om honom.



Puss å hej, paståleveståhej!

Make every day count.

En vän till mej var med i en bilolycka i går. Hon klarade sej undan med allvarliga, men inte livshotande skador. Hennes pojkvän och hans mamma omkom. Killen som körde in i deras bil var troligtvis alkoholpåverkad. Det sätter lite perspektiv på livet. Och nu, mer än nånsin, så räknas varje sekund.
The present time. Nutid. Ta hand om varandra.
Säg "jag älskar dej" till alla du älskar. I morgon kan det vara för sent.
Make every day count.

Du får ta nästa tåg!

Jag satt och somnade till varannan sekund hela vägen hem från jobbet i dag. Det är medicinerna som slår till. Vad väljer man? Ont i nacken eller trött som en gnuuuu? Jag får lov att vara trött helt enkelt.


Jag får massa tid över till att tänka nu när jag jobbar så långt bort och åker tunnelbana mycket mer och jag kommer på mej själv, gång på gång, att sitta och störa mej på folk.
Som hon bruden som förstörde dörrarna för att hon var tvungen att komma på just detta tåget.
Eller kvinnan som vill komma på ett uppenbart smockfullt tåg och säger "ursäkta" lite menande och tycker att man ungefär ska gå upp i rök. I've got news for ju Mrs. Det går inte. Det är fullt! Du får inte plats. Det kommer ett till tåg om en och en halv minut. Du får ta det.

Men jag är inte bitter eller nåt. Det verkar som om det är ett nöje för mej att störa mej på folk. Sen när jag går av tunnelbanan så är jag glad igen. =)


Lyssnade nu på Britneys nya låt.
Den va ju inte alls bra, varför har folk sagt det?
Samma skit som vanligt.
Nu satte jag på 3 doors down istället.
Det är bra musik det.




På söndag ska jag till Götlaborg och det känns jäkligt gött! Hela laget ska hem till mor min för att äta och sen ska vi spela match mot Kungälv. Viktig match för båda lagen. Vi har två poäng och de noll. Viktigt som sagt. Och halva min vänskapskrets och släkt lär väl vara där. Ingen press. =) Det ska bli skönt att bara gå in och köra.



I förrgår hade jag och Ivve en lite romantisk kväll för vi gick ut och åt på restaurang. Tyvärr är vi lite neanderthaliska på det där, för vi bara glufsar i oss maten, beställer in notan, betalar och går därifrån. Vägra gå till ett snabbmatställe då liksom. Haha... Vägra konversera. =) Men vi gillar varann ändå.
I kväll ska vi tex mysa framför Idol och sen HOPPAS jag att han följer med mej på karaoke, för det sa han i onsdags att han skulle göra. Våga aldrig banga!


Nu blev det The White Stripes - Seven nation army. Vi e Bajen från Söder! Vi e grönvita bröder!!!
Men nu ska jag ta mej en pepparkaka eller två. Ok hej!
/maria.

Ingen har finare hår än han.

Upp å ner, ner å upp... Jag vet inte någonting...

Jag beter mej lite mysko mot min Ivve. Himla dumt och jag kan inte förklara det. Han är ju min ögonsten och han är så snäll mot mej. =) Ingen kille i hela världen har så fint hår som han.. Och ingen har en sån fin mage heller. =) Jag är glad att jag har honom och jag är glad att han har mej.

Just nu är han dock på en pub och kollar på rugby. Han älskar det, så när han satt i soffan förut och sa att han inte orkade åka dit, så tvingade jag honom, vänligt, men bestämt, och det ångrar jag bittert nu. För här sitter jag, alldeles alene. =)



Men i morgon är det tänkt att det blir en trip till Götlaborg. Ingen aning om vad som sker mer än att jag ska titta på Emelies första handbollsmatch med Torslanda på söndag, men det kan ju inte gå fel hemma i Götet.


Nu börjar Idol igen, så nu dumpar jag bloggen för en stund.

Adios.
/maria.

Det var goda tider.

I går kväll satt jag och läste igenom Monkans gamla blogg-inlägg, från tiden då vi var kanske lite mindre lyckliga, men ändå jääävligt glada.. För det mesta. =)
Det var fest, det var gbg-trips. det var Böger King, det var hockey, det var cider, det var Winnerbäck och det var jävligt kul.

I dag lever vi båda två ett annat liv. Mitt liv är helt förändrat och Monkans är något förändrat. Hon fick ju honom till slut, trots en del sopor i bagaget. =) Jag är glad för deras skull... Själv sitter jag i Stockholm och är precis där jag vill vara i livet. Inte geografiskt kanske, men själsligt. Jag älskar att vara med min Ivve och det finns ingen jag hellre skulle leva mitt liv med.


I dag ringde jag honom och frågade om han ville åka till Gbg i jul någon gång. Han svarade att han gärna åker till Göteborg och till och med spenderar julen där. Jag har nog aldrig älskat honom mer än då. Han vet liksom hur viktigt det är för mej... Tack baby.



Snart ska jag åka till jobbet och efter jobbet är det träning, som vanligt. Men inte riktigt som vanligt ändå. För i dag ska jag och Rosi hålla i träningen. Bror och Tommy är borta, så då ska vi dansa på bordet. =) Det ska bli kul att hålla i en träning, även om jag drömde mardrömmar om det i morse. =)




I övrigt hoppas jag på en gbg-vistelse redan i helgen. Men om det inte blir nåt så är jag lika nöjd för det. För på lördag är det VM-final i rugby. Sydafrika mot England. Och den kvällen delar jag gärna med Ivar...



Men nu räcker det.
Vi ses!

/maria.

Jag har bestämt mej.

Nu är jag trött på hedersamma förluster.
Jag bestämde i natt att vi vinner mot Skuru i nästa match. Bra va?

Det är inte mitt fel.

Min dator har pajat, så det är inte mitt fel att jag inte varit här och kladdat... Nu vet ni det. =)

I dag är det härliga fredag och jag har efter i dag gjort min första vecka på mitt nya jobb. Jag är dagisfröken nu för tiden. Det är svinkul och jag får höra många sköna kommentarer av de små liven. På minussidan finns tröttheten. De är bra på att trötta ut en...


I eftermiddag, när jag kommer hem, tror jag att Ivve har någon överraskning på g. Han hintade om det i går. Mysigt. =) Undrar om han kanske ska laga nån god middag, för fläskfilén ligger på tining i köket... =)



I måndags kom storebror och svägerskan hit och hälsade på.. De sov hos oss i två nätter innan de begav sej österut. Närmare bestämt till Thailand... De ska vara där i trakterna i tre månader och jag är inte alls avis. Neee...
Jag funderar över när jag kan göra en sådan resa och sadly, but true, är att jag inte kommer kunna göra en sån resa om jag inte skadar mej och blir borta från handboll en längre tid. För jag vill inte missa handbollen och nej, jag vill inte skada mej heller.

Fan, jag kommer aldrig få se Thailand.



I kväll är det Idooool. Jag erkänner, jag är en sucker för Idol. =)

Nu ska jag jobba.

Later amigos.
/maria.

Världens hjältar.




De är verkligen fantastiskt modiga i Burma. De som demonstrerar. De vet att de när som helst kan få ett skott i pannan, magen, ryggen, men de står upp och vågar säga sin sak. De är verkligen modiga och jag hoppas att "de" som har makten att göra något gör det, innan fler människor skadas eller dödas.


Mina bekymmer känns så små nu.

Tidigare inlägg Nyare inlägg