...som en öppen blogg

Brasilien krossar USA i VM-semifinalen... 4-0 står det med två minuter kvar.
Och Marta är helt jäkla fenomenal.



I Burma är det totalt kaos just nu. Det är hemskt och vi här i trygga Sverige förstår nog inte hur hemskt det är. Att man i dag, 2007, inte får lov att tycka som man vill. Att folk lever under ett sådant förtyck. Det är fruktansvärt. Vi är väldigt lyckligt lottade i detta land där skatterna är så höga. Folk borde vara lite tacksamma.




Jag har en cp-sjuk träningsvärk i benen i dag. Att gå på toaletten är ingen självklarhet längre. Ajajaj... Hur ska det gå att värma upp i dag? Jösses, det ska bli intressant. =) Men kul att spela handboll förstås, det känns som att det var väldigt längesedan nu.







Ja, Brasilien vann. Helt överlägsna alltså. Hope Solo, bänkad målvakt i USA, är säkert jättenöjd. Mm, visst.



Min hjärna spinner vidare, nu är det tv-dags.

Adios!
/maria.

Helgen i Göteborg var lite för bra. Just nu önskar jag litegrann att man kunde flytta mitt handbollslag till Gbg. Men om några dagar lägger det väl sej och jag börjar kanske inse att det faktiskt var mitt eget val att flytta från Götet en gång i tiden. Ingen annans. Mitt.

Den här gången var det i alla fall grymt bra där hemma.
Jag, Steffe och Ollie var hemma hos pappa på lördagen och vi käkade tacos och skrattade. Sen åkte jag hem till mamma och vid den tiden var jag redan i kalasstämning, så det var ju bara att fortsätta på den inslagna vägen. =)
Sen gick jag ut med Olivia och hennes gäng. Park Café var destinationen och jag hade löjligt kul. Det finns inget bättre i partyväg. Att bara se alla vänner, alla man känner. Massa kramar och massa love helt enkelt.
Vi hann med en sväng till Peaqock också innan kvällen var slut och det var helt klart godkänt det med.

Det där med att snacka allvar på fyllan är dock inte att rekommendera. =)



Bakfull som en korv och trött som en sengångare på söndagen, men då var det ju tid för mor och dotter. Shopping!
Men ne... Shoppingen förvandlades till burgers på MAX och kak-köp på ICA Maxi. =) Så vi låg i soffan och kollade på fotboll, kollade på film och käkade kakor. Fett bra. =)


Söndagskvällen spenderades hos Camilla och även Emma-göllet kom dit. Bara vi tre, de e fina grejer det. =)


Sen var det ju måndag igen... Dags att åka "hem". Eller jo, klart det är mitt hem. Min kärlek, mitt hjärta finns ju i Sthlm. Och han blev klart överraskad när jag stod utanför dörren kl tio i åtta när jag egentligen skulle vara hemma kl tolv. =) Mycket puss och kram blev det innan läggdags. Vi gillar varandra... =)



Och nu är jag alltså tillbaka i vardagen igen. Men med jobb på g. Ska på intervju nästa vecka, på en förskola i Sollentuna. Det ligger en bra bit bort, tyvärr. Men det får jag väl ta... =)


Träning i går och det började ju bra. =/ Fotboll på uppvärmningen och jag stod för finliret. =) Men så var det ju det där med att stuka fötterna. Höger fot, aj aj aj. Vilade i 15 minuter, tejpade och körde igen. Men det gjorde rätt ont och gör det fortfarande, så det är tur att vi bara kör gym i kväll.



I övrigt önskar jag att min prins ska komma hem nu. Han är så söt.


Over and out.
/maria.

Ok, det känns lite bättre. Men bara lite. Har tittat på en av våra matcher på dvd och jag verkligen se vad jag är bra på och vad jag borde fortsätta utveckla. Jag längtar till nästa match. Önnered ska verkligen få lida.



I morgon bitti, kl skit-tidigt, åker jag med Exiles killar till Göteborg. Jag ser verkligen fram emot att träffa mamma, pappa och bröderna. Ohh, det ska bli helt underbart. Middag, shopping, kramar... Jag älskar min familj...

Och ändå känner jag mej dum för att jag missar skärmflygningen.. Jag älskar dej ändå baby och jag hoppas du köper bilden. Ok?



Jag ser fram emot helgen...

/maria

Det känns piss-tungt, fortfarande. Har inte sovit en blund i natt. Bara vaknat, svettig, av att jag drömt om matchen, om handbollen. Det känns så onödigt... Fy...
Försöker skaka av mej det negativa och assa det som var positivt och det går bra en stund, men sen kommer det dumma tillbaka. Jag har så höga krav och förväntningar på både laget och mej själv, men främst på mej själv. Jag vill alltid vara bäst och nu är jag bara en medelmåtta. Det känns ganska mycket lättare när vi vinner, då gör det ingenting, men när vi förlorar blir jag besviken på mej själv..

Som tur är kommer jag att få lite glädje i helgen. Och nästa vecka är det ju match igen.
Då ska vi ta revansch. Då ska jag ta revansch...


/maria.

En och en halv timma till samling. Det börjar pirra lite i magen. Det ska bli kul att spela igen och det känns absolut som att vi har stor chans att vinna i kväll. Om vi använder huvudet och spelar som vi kan. Då kan vi ta dom...



Ohh, det känns verkligen.


Jag ska äta nu, men först ska jag slita mej från Dr. Phil. Haha. Shit, slit dej nu Maria.

Pyttipannan kallar.

/maria.

Jag satt just och kollade på Frölundas hemsida och Frölunda-TV från Fans day förra veckan. Jag fick rysningar i hela kroppen faktiskt. Av att se laget i mitt hjärta, pappa iklädd domartröja(!!!) =) och av att höra ljudet från den evigt dunkande trumman och publiken.
Det känns verkligen tråkigt att det inte är någon match när jag är nere i Gbg i helgen.



Jag sitter och samlar mod för att ringa till enhetschefen om jobbet nu, men jag är så nedrans feg när det gäller sånt där. En riktig wimp! Jag gillar över huvud taget inte att ringa till folk jag inte känner. Däremot face to face, då är jag riktigt bra. =)


I kväll är vi träningslediga och det är ju aldrig fel. Det blir till att ladda inför matchen i morgon med säsongsstarten av Grey's Anatomy. Helrätt.. Ahh, Dr MacDreamy... Mums. =)


Men hörrni! Vi ses då.

/maria.

Jag kan, så här i efterhand, erkänna att jag inte var sådär skittaggad när jag väl var på träningen och hade hunnit sätta igång uppvärmningen. Snorbubblan inne i mitt huvud bara växte och jag kände mej inte sådär jättekry direkt.
Men jag bet ihop och tog mej igenom passet och det är jag nöjd med nu, för det blev inte så uselt som det kändes i början. Jag är ingen quitter längre... =)


Min prins är en söt tröttis och vi ska väl sova strax. Det är kul att sova för just nu är jag inne i värsta drömmar-perioden. Jag drömmer jättekonstiga saker varje natt och det är hur kul som helst. Fast just nu kommer jag inte ihåg nånting jag drömt. Mongo. =)



Ja ja, nu är det läggis-time. Eller ja, om en halvtimme kanske.

Arrivederchi!
/maria.

Premiär i går, inför 623 pers i Eriksdalshallen. Egna låtar, nya matchtröjor, svinskön stämning. Ja, det kunde ju inte gå fel...
När matchen var över kändes det nästan lite tomt. Man har sett fram emot den matchen i sex månader nu och spänningshuvudvärken tog över på en gång. Men sen mindes jag ju att vi har massvis med matcher kvar. Det känns bra. =)
Efter matchen blev jag inkallad på dopingtest. Tur att jag jämt är kissenödig. Skånela-tjejerna sitter kanske kvar där än. =)


I dag är det träning igen och jag är taggad, trots att jag mådde skit i morse när jag vaknade. Lite ont i halsen hade jag, men det känns bättre nu. Tittade på matchen mot Kungälv som vi spelade i Lund 25:e augusti. Det är alltid kul att se sej själv på tvn. Jag har hittat massa grejer som jag ska förbättra, redan på träningen i kväll. Det är därför jag känner mej så taggad. =)



I övrigt så åker jag alltså till Göteborg på fredag eller lördag. Det känns fortfarande pissigt, dock, att jag missar min älsklings skärmflygning på söndag... =(
Men liten bonus är det att hans rugby-lag spelar i Gbg på lördag och att jag får träffa honom lite extra då. Snutten.



Livet som arbetslös rullar på och det rullar jävligt långsamt.
Jag borde hitta ett jobb, typ i går. Det kommer nog.



Nu ska jag göra mej redo för träning.
Later amigos.

/maria.

Fjärde dagen hemma nu och det börjar redan bli fett långtråkigt. Men jag söker jobb varje dag, så det ska väl ordna sej till slut... Tills vidare blir det bara ett oändligt surfande på wild wild web och en del städande...


Men på söndag, då jävlar, då händer det något. =)
Då är det premiär och fy tusan vad jag längtat. Det ska bli riktigt kul.



Och nästa helg ska jag åka till härliga Göteborg. Det är lite synd, eller mycket synd, att Ivar just den helgen ska utnyttja julklappen han fick av mej. Han ska skärmflyga i Södertälje. Det vill jag verkligen inte missa, det känns skitsurt och faktiskt jobbigt. Men biljetten är ju bokad.... Och jag får ju i alla fall träffa min fina mamma.
Tyvärr spelar inte Frölunda när jag är hemma och det suger ju lite. Jag saknar Frölunda.


Aja, det blidde itte längre än så här, för nu ska jag städa ur min byrålåda. Den är smockfull.

Vi hörs och ses...
/maria.

Heeej..
Vi var ute i går, jag och Camilla. Flashigt skulle det bli, Stockholm har ju ett sååå hett uteliv.
Vi hamnade på det fashionabla White Room... Jag kan sammanfatta det så här: pffffssssss.....

Helt seriöst. Jag trodde att bratsen hade dött? Jag trodde att det var slut på fjanteriet med back-slick, rosa skjorta, vevande armar och champagne...? Men nej! De lever i allra högsta grad och det fick mej att må lite illa! Inte spriten, utan de. Men de fick mej att skratta också. Lite som man skrattar när man ser Shrek...


Om White Room hör till Sthlms bästa uteställen, vilket jag inte vet om det gör, så tänker jag inte gå ut i Sthlm på väldigt länge. Då duger karaoken på Azzurro alldeles utmärkt.


Som tur är har jag min Camilla och tillsammans kunde vi ju faktiskt skratta åt alltihop, även om det var svårt att inte börja gråta av medlidande för den totalt vilsna människa med svart, tight "skjorta", uppknäppt och nedstoppad i byxorna, axellångt backslick och förmodligen fet träningsvärk av allt vevande i dag, dagen efter. Han sa till Camilla att han gillar "hårda tjejer som du..." Camilla besvarade med ett gapskratt att han fattade att det var dags att veva vidare...


Vi avslutade kvällen på Max. Det var alldeles underbart och efter att ha smädat en blond "spanjor" i kön, så tog vi en fantastiskt billig svart-taxi hem. Där låg ju min prins... Han som kan prata spanska och som är så fiiiin.


Nu ska vi äta pizza. Köpa godis också kanske? =) Mmmm.

Pöss på er alla bratzen där ute.
/maria.

Ja, ok Monkie... Här sitter jag nu vid min kära gamla dammiga blogg och skriver.
Pappret har gulnat och det bruna skinnet som omger bloggen har börjat flagna bort.
Om jag ska lämna något spår efter mej i detta liv, så är det väl bäst att göra så, NU.

A men tjena!

Mitt liv är dock inte så jäkla entertaining just nu. Jag sa upp mej från jobbet i dag, mår inte så himla bra där.
Nu ska jag alltså hitta nytt, roligt jobb på två veckor. Tjena. Lycka till!
Grejen e bara att jag tröttnat på att jobba nånstans bara för att ha ett jobb. Jag vill jobba med något som jag verkligen trivs med. Gärna med barn. Till å me Monkan gillar ju barn nu...


I morgon ska det i alla fall bli kul, för då är det release-party för boken som handlar om oss och vår resa mot elitserien. Ivar och Leo ska följa med mej dit och sen då? Ska jag följa med rugby-pöjkarna till Foggy Dew och titta på rugby-VM? Eller ska jag dra till Azzurro med jobbarkompisarna och sjunga karaoke?
Så nedrans svårt... Mycket ska ju hinnas med när man har EN ledig helg varannan månad, typ.

På lördag kommer i alla fall med guldlockiga vän hit och förgyller min helg. Då lär det bli fest.. Like back in the days. Ahh, wonderful...


Aa, just det. På lördag förmiddag ska vi ju iväg och klättra! =) Jag, Ivve och hans gamla arbetskamrat Ewa och hennes man Matt. Klätterväggar är ju sjukt fräna och jag har väl inte klättrat sedan sportlovsveckan i Scandinavium på typ mitten av 90-talet. Ska bli jäkla kul.



Men nu serrni... Nu ska jag sova en stund, för det behöver jag.

Tänk om man bara kunde vara handbollsproffs...



Över och ut.
/maria.

Goddagens gott folk!

Nu är det måndag igen, men vad gör det när man har SEMESTER! =) Strålande sol och 25 grader varmt, semestern kunde inte startat bättre.
I dag ska vi in till stan, jag och min baby björn, för vi ska bli intervjuade för en tidning. De ska göra ett reportage om par som träffats via internet. =) Det ska helt klart bli intressant och roligt! =)

Annars går jag mest runt och väntar på onsdagen just nu. Då jävlar, bär det av till Turkiet. Närmare bestämt Side.
Camilla kusin smsade förra veckan och kom med det underbara beskedet att även de skulle till Side. De åkte dit i lördags, så vi kommer givetvis träffa dom där nere. Megasköj! =)




Jag har jobbat mycket det senaste och tycker det känns bättre och bättre på jobbet. Jag har fått mer och mer ansvar och det vet ju alla som känner mej, att jag växer med ansvaret. När jag kommer tillbaka från semestern ska jag påbörja min "titel" som varuansvarig. =) Det innebär att jag kommer vara ansvarig för att beställa och ta emot varor för hela restaurangen. Hoppas att det ska gå bra. =)



Ååå, jag känner mej verkligen som ett litet barn nu, längtar till Turkiet hela tiden. Lite jobbigt dock att temperaturen kommer ligga runt 36 grader när vi kommer. Lite av en chock kanske... Men jag får dricka mycket vatten helt enkelt. MYCKET vatten... =)



När vi kommer hem är det inte långt kvar till handbollen börjar heller. Och handbollen längtar jag bra mycket till. Låg och tänkte på handbollen halva natten i natt när jag inte kunde sova. Jag tror verkligen att det kommer gå bra för oss i Hammarby i elitserien. Vi har bra material och det gäller bara att vi tror på oss själva.

Men nu jäkla ska jag duscha, för snart ska vi in till staden..

Ha det finfint hemma i Schweden! =P

Kärlek - Maria.

Aa, men tjena! Remember me? Hardly huh? =)

Äh, jag har verkligen varit usel på att uppdatera, men kanske kan jag ta det som något positivt eftersom jag uppenbarligen haft tid att leva. =)
Jag har varit i Göteborg ihop med min baby-baby och även om vädret sög hårt, så var det en skön vecka som innehöll inte mindre än TVÅ Liseberg-besök. Funny shit! =)


Nu är jag tillbaka i vardagen igen, vilket innebär träning och jobb i hyfsat höga doser.
Jag har tyvärr drabbats av yrsel och illamående ganska frekvent under två veckor nu och det är inte kul alls. Vissa stunder känner jag mej helt svimfärdig och jag skulle inte uppskatta att svimma av rakt på en 177 grader varm grill.
Undersökning bör göras, snarast, för jag vill inte behöva vara sjuk varannan vecka. Det får liksom räcka nu.




I dag vann Roger Federer sin femte raka Wimbledon och sin elfte Grand Slam-titel. Helt jävla suverän är han!
Ingenting talade för honom i fjärde set, Nadal såg riktigt het ut och Federer var verkligen skakad.
Trots att jag visste att Federer skulle tangera Björn Borgs rekord, så hejade jag stenhårt på honom matchen igenom. Han är en rakt igenom ödmjuk världsstjärna och jag beundrar honom verkligen för det.
Nadal hade defintivt inte varit en ovärdig vinnare, men tyvärr sjönk han lite i mina ögon efter matchen mot Söderling där han snackade ner Robin på presskonferensen. Uppskattas INTE, Mr Nadal...








Nu börjar snart sporten, så det är time för mej att logga av.
Men jag lovar att det inte ska dröja för länge innan jag är här igen...

Peace out!
/Maria.

Jag är riktigt dålig på att uppdatera min blogg nu för tiden, men mycket träningar, mycket jobb och vackert väder gör att det bara inte blivit så. Dessutom har min nya blogg haft mer besökare och därför känts mer relevant att uppdatera.


Haha, shit.. Märkte precis att jag använde ordet relevant i min egen blogg. Har just suttit och pluggat svenska och blir så där formell och jäkligt duktig på att skriva då. Måste skaka av mej det nu och slappna av lite. =)

Jag har dock ett stoooort problem när det gäller min svenska-kurs. Mina tre nationella prov visar sej alla ligga under den vecka då jag är i Göteborg. Missar jag proven kan jag inte göra dom förrän i oktober. Det finns ingen annan lösning. Men jag kan bara inte skita i Göteborg. Jag har längtat efter den veckan så länge nu. Jag får faktiskt ta och göra provet i oktober och jag hoppas att det inte påverkar det faktum att jag fått högsta betyg på mina två inlämningar hittills.

"påverkar det faktum..." Haha, nu får jag lägga ner... =)



Som sagt, så är det mycket jobb nu och det tär verkligen på mej att gå upp 05.15. En dag är ok, två också. Men på tredje dagen... Alltså, i morse var jag så trött i ögonen att jag inte kunde sminka mej. Jag kunde liksom inte öppna ögonen. Haha. Då är man bra trött. Slocknade som en stock  förut när jag egentligen skulle plugga.
Ivar tjatade frekvent: "Maria, vakna nu, annars kan du inte sova i kväll..." Han är söt han.. Som en pappa nästan. =)

Jag har iaf roligt på jobbet och det är så klart viktigt. Det finns många goa tjejer och killar där och de ger mej många skratt om dagen. Min övertrötthet som alltid infinner sej på rasten vid halv elva-tiden kan också ha en inverkan. =)


Men nu ser ni! Nu ska jag ta mej något att äta och sen bänka mej för säsongsstarten av What about Brian. En härlig serie det där...

*tittar åt vänster* "Anyway..."

Ja, precis. Ni fattar ingenting. (",)


Vi ses.. Om en vecka typ. =)

Kramar Maria!

Det är verkligen jobbigt att vara jag.
Det är så ofta det jag säger tas på fel sätt och till slut undrar jag om det finns några sätt kvar för mej att säga det på?
Jag försöker verkligen, jag har försökt så jävla mycket! Jag har gått halva vägen, det sa Emma också. Men det verkar som om de vägrar gå sin halva.
Jag orkar inte bli nedröstad, emotsagd, påhoppad varje gång jag tycker någonting, för att de hela tiden ska tycka tvärtom.
Jag har känslor, precis som alla andra. De verkar inte förstå det, de som är så snälla...

Fan, nu är jag tillbaka på noll igen.. Det känns så jävla segt.
Fan....

Känner mej tråkig och ensam. Och elak dessutom.
Har varit borta hela dagen i dag. Från halv nio på morgonen till halv nio på kvällen. Och precis när jag ska komma hem så beger sej Ivar ut på fest. "Skittråkigt", tänkte jag direkt och började leta anledningar för att få vara sur på honom, trots att jag tidigare i veckan sagt att han festar för lite med sina kompisar.

Jag tänker inte på hans bästa, på vad han vill, utan bara på vad jag vill och vad jag tycker är "bäst för oss". Jag tycker att vi ses för lite och hade gärna sett att han var hemma med mej, för vi kommer ju inte ses i morgon heller. Men jag måste kunna släppa det och låta honom ha kul...
Det är svårt bara, när jag känner mej så ensam, som jag gör i Stockholm. Jag har massa fina lagkamrater, men dom träffar jag sex dagar i veckan ändå. Jag träffar dom mer än jag träffar Ivar, känns det som.
Nej, jag måste ha något annat. Egna vänner. Som umgås med mej för att jag är jag. Annars blir det så här, att mitt liv ska hänga på Ivar. Det är inte kul för mej. Och framförallt är det inte sjyst mot honom.


Nu vet ni allt om mitt liv, för tillfället.

Som en öppen blogg, ja...

Vi ses i en annan tid, i ett annat rum.

Kärlek - Maria.